# ID: svediakorp-gov419234
# author: Kuhne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 347
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Revisionsrättens rapport är alltid en sorts startskott för beviljandet av ansvarsfrihet, som vi sedan förhoppningsvis - men inte alltid - avslutar i april det följande året.
Efter att vi nu under några år betat av en gammal återstod, vilket alltid röner särskild uppmärksamhet från medierna, har jag nu det intrycket att vi kommer fram till de systematiska problemen, där det i mindre utsträckning rör spektakulära enstaka fall än frågan om huruvida något är fel i systemen.
Jag vill än en gång gå in på de tre punkter som oftast togs upp i debatten.
Den första är de höga budgetresterna.
Där måste vi, när vi skall bevilja ansvarsfrihet, fråga oss huruvida det beror på den försiktighet som tjänstemännen iakttar innan de skriver under något och ger ut pengar, eller om det har att göra med alltför komplicerade bestämmelser.
Efter de många klagomål som jag hör till exempel i min valkrets och dessutom genom det papperskrig, som man måste föra i Bryssel när man vill att något skall gynnas, befarar jag att jag vet svaret: jag är visserligen öppen för om man vill motbevisa det, men detta är en fråga som vi måste klara upp.
Den andra punkten är frågan om revisionsförklaringen, som just har tagits upp, och Bösch har påpekat dilemmat.
Vi måste fråga oss: Finns det instrument som är mer tillförlitliga, eller skall vi behandla denna revisionsförklaring så som rådet gör varje år, nämligen som ett slags upplysning om vattenståndet, men som annars inte är bindande?
En sista punkt: Vi måste klargöra frågan huruvida medlemsstaternas hantering av EU-pengarna har försämrats eller om man nu helt enkelt bara håller ögonen på den bättre.
Om det senare är fallet, så vore det ett framsteg och skulle i själva verket också kunna betraktas som kommissionens förtjänst.
Hur som helst är det dess uppgift att öka pressen på medlemsstaterna, och vi skall gärna hjälpa till med det!
