# ID: svediakorp-gov419223
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,029
# sentences: 87
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr revisionsrättsordförande, ärade ledamöter, ärade revisionsrättsledamöter!
Denna rapport från revisionsrätten om budgetåret 2000 är en uppmuntran och ett stöd för kommissionen, och särskilt ett stöd för den kommissionär som har ansvar för budgeten.
Jag vill tacka revisionsrätten, er, herr ordförande, samt revisionsrättens ledamöter och medarbetare för rapporten om budgetåret 2000, och i synnerhet för de särskilda rapporter, som med sina mycket konkreta rekommendationer har stor betydelse för kommissionens arbete.
Jag vill särskilt uttrycka min glädje över revisionsrättens positiva kommentarer, över revisionsrättens stöd för två åtgärder, som ligger mig särskilt varmt om hjärtat.
Det är för det första, på det utrikespolitiska området, återuppbyggnaden i Kosovo.
Revisionsrätten har granskat räkenskaperna och resultatet för byrån för återuppbyggnad av Kosovo och har funnit dem mycket positiva.
Byrån har lyckats uppnå de flesta av de högt satta målen, och resultatet när det gäller byråns förvaltning och räkenskaper måste bedömas som mycket bra.
I fråga om budget 2000 arbetade jag intensivt för att man skulle avsätta tillräckliga medel för återuppbyggnaden av Kosovo.
Även parlamentet och i synnerhet Bourlanges - jag vill här vända mig till honom som dåvarande huvudföredragande för budget 2000 - arbetade hårt för att man skulle avsätta tillräckliga medel.
Medlen för Europeiska byrån för återuppbyggnad av Kosovo kunde sedan rentav utökas inom loppet av budgetåret 2000 på grund av det bra arbete som gjorts.
Det är helt enkelt mycket glädjande - och det kommer ni, herr Bourlanges, också att tycka - när revisionsrätten ger ett så gott betyg åt åtgärder som man har engagerat sig särskilt starkt för.
Naturligtvis är det ett mycket viktigt budskap för skattebetalarna: Pengarna satsas på ett bra sätt i Kosovo, och på ett ekonomiskt sätt.
Jag vill påpeka det också därför att det ju förs en mycket intensiv debatt i medierna om var kommissionen håller till när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i Europeiska unionen.
Här handlar det om ett mycket konkret exempel på gemensamma åtgärder inom utrikespolitiken och om ett mycket konkret exempel på hur bra resultatet kan bli, när man arbetar gemensamt för samma mål.
Den andra punkten som jag också personligen vill gå in på, och där jag vill tacka revisionsrätten för dess stöd, är budgetförordningen.
Den nya versionen av budgetförordningen är ett mycket omfattande verk, och revisionsrätten har mycket snabbt avgett sitt yttrande och hjälpt kommissionen inte bara genom det formella yttrandet, utan också genom de många mötena på teknisk nivå och förvaltningsnivå.
Det låter kanske litet torrt, men det är ett faktum att det i budgetförordningen helt konkret bestäms hur budgetförfarandet skall se ut, vem som spelar vilken roll, vem som har vilka kontrollbefogenheter, huruvida exempelvis omfördelningar i budgeten kan göras snabbt och var de är möjliga, för att man under budgetåret skall kunna ta hänsyn till förändringar.
Jag är mycket tacksam för att revisionsrätten har klargjort hur viktigt det är att alla finansieringsbestämmelser i specifika sektorer motsvarar budgetprinciperna, principerna om en god förvaltning.
Jag är mycket tacksam mot parlamentet för de ändringsförslag som ni lade fram redan före sommaruppehållet.
Förslaget till den nya versionen har därigenom - det kan jag helt entydigt och också helt bestämt säga - fått en mycket bättre kvalitet.
Kommissionen å sin sida har nu gjort sina hemläxor, revisionsrätten har gjort sina läxor på denna punkt, parlamentet har i mycket stor omfattning gjort sina läxor inom detta område, och nu tror jag faktiskt det vore påkallat att parlamentet formellt avger sitt yttrande, så att sedan också rådet snabbt kan utföra sina hemläxor i motsvarande utsträckning.
Jag vill nu också gå in på områden, där revisionsrätten kommit med avsevärd kritik.
Det gäller till exempel genomförandet av kontrollförordningen för strukturfonderna.
Ansvaret för kontrollen av hur rättmätigt strukturfondsmedlen används ligger i första hand hos medlemsstaterna.
Men det stämmer också att kommissionen har hela ansvaret för genomförandet av budgeten och ansvarar för att kontrollförordningarna är klart formulerade och begripliga och att inte nästan varje medlemsstat lägger fram sin egen tolkning av kontrollförordningarna och kan handla i enlighet med denna.
I fråga om strukturfonderna klagas det bland medlemsstaterna ju mest över att kontrollförfarandena är så komplicerade.
Klagomålen går delvis så långt att man kan dra konsekvenserna av dem och säga: " I framtiden vill vi bara ha strukturfonderna för ett slags schablonöverföring ".
Men det är naturligtvis inte den metod som kommissionen stöder, och jag utgår från att detsamma gäller för parlamentet.
Ty när europeiska budgetmedel anslås så sker det för att uppnå konkreta mål och inte för att åstadkomma en generell utjämning.
Men en sak stämmer naturligtvis: Om man i fortsättningen vill ha det på detta vis, då måste vi arbeta på att förenkla förordningen.
Jag stöder revisionsrättens vädjan om enklare bestämmelser, ty då minskar risken för fel, eftersom det samtidigt blir enklare att kontrollera det hela.
Att förfarandet är komplicerat har revisionsrätten också kritiserat i fråga om Sapard-programmet, stödet inom jordbruksområdet i kandidatländerna.
Under eftermiddagen kommer vi inom kommissionen att diskutera framstegsrapporterna för hela utvidgningen.
Ekonomistyrning är här ett av de mycket viktiga kapitlen, liksom bedömningen av vilka framsteg som gjorts i kandidatländerna eller vilka problem man fortfarande har.
Men i fråga om Sapard står vi inför problemet att av de mer än 1 miljard euro som står till förfogande för år 2000 och 2001, har de facto bara 16 miljoner euro betalats ut hittills.
Det är naturligtvis ett mycket dåligt resultat, och här måste jag också godta revisionsrättens kritik.
Detta måste också diskuteras av kommissionen.
Ty att förfarandet är så komplicerat får inte leda till att medlen överhuvud taget inte kommer till användning.
Det betyder alltså att vi måste finna en jämvikt när det gäller den noggranna kontrollen i kandidatländerna.
Men detta får inte leda till att genomförandet förhindras.
Revisionsrätten har uppmärksammat det höga budgetöverskottet med 11,6 miljarder euro för år 2000.
Man förklarar här att ett överskott inte bör bokas först under nästkommande år, utan så snart som möjligt leda till att betalningen från medlemsstaterna minskas, och det innebär alltså att budgeten under året sedan skulle minskas.
Jag utgår från att Ekofin-rådet säkert skulle se mycket positivt på detta, men att man här ändå noggrant måste överväga vilket som är den rätta metoden.
Mer än 3 miljarder av förra årets budgetöverskott berodde på ökade intäkter.
Dessa ökade intäkter var ett resultat av att tillväxtsiffrorna under föregående år i själva verket hade blivit bättre än man först antagit.
Men de officiella siffrorna förelåg inte förrän i november.
Flera hundra miljoner euro av överskottet härrörde från verkliga besparingar inom jordbruket, eftersom utvecklingen på marknaden varit gynnsam.
I mina ögon är det mycket positivt om vi inte måste betala ut pengar.
Men det kan man slutgiltigt fastslå först i slutet av året.
Med tanke på strukturfonderna hade lagstiftaren ju redan räknat med att det skulle kunna uppträda svårigheter vid genomförandet av programmet, varför man ju också i det interinstitutionella avtalet hade skrivit in möjligheten att överföra medel till följande år.
Jag vill än en gång klargöra att jag inte betraktar det som negativt om man i slutet av året - eller, som revisionsrätten föreslår, om möjligt tidigare under året - kan lämna tillbaka medel till medlemsstaterna, för den händelse att de inte behövs.
Det är naturligtvis också riktigt - och här instämmer jag förmodligen i några kommentarer här i parlamentet - att man måste skilja mellan om pengarna inte behövs för att uppfylla målet, eller om pengarna inte kunnat användas beroende på brister när det gäller att verkställa budgeten, eller brister inom förvaltningen.
En riktig bedömning av detta kan göras först när vi i samband med budgetförfarandet inte längre talar om hur mycket pengar som satsas, utan om vilka mål vi vill uppnå.
Därför tar jag också upp revisionsrättens påpekanden om bedömningen, nämligen om hur viktig bedömningen är för ett bra budgetförfarande.
Revisionsrätten har bekräftat att kontona är i sin ordning, alltså att räkenskaperna är i sin ordning.
Den har attesterat att intäktssidan för budgeten, de ekonomiska åtagandena och förvaltningsutgifterna är i sin ordning.
Men när det gäller betalningsförfarandena har den på nytt kritiserat mängden fel.
Har kommissionen under år 2000 alltså inte gjort tillräckliga förändringar för att förbättra ekonomihanteringen?
Här vill jag citera revisionsrätten, som nämligen påpekar att många reformsteg påbörjades under år 2000, men att dessa reformsteg endast långsamt leder till framgång.
Jag kan här inte nämna alla åtgärder som vi sedan dess har vidtagit, men några vill jag ändå peka på.
Exempelvis inom personalområdet.
Personalen för ekonomistyrningen har förstärkts, dels genom omfördelning inom kommissionen för att förstärka Financial Unit i de olika generaldirektoraten.
Parlamentet har för år 2001 ställt ytterligare tjänster till förfogande.
Här pågår just nu urvalsförfarandet, som kommer att utmynna i att 250 kandidater sätts upp på en lista för att förstärka ekonomi- och personalhanteringen.
En annan punkt som jag vill nämna är utbildningsåtgärderna.
Alla reformer inom kommissionen har lett till att behovet av utbildning tydligt har ökat.
Totalt sett har redan 2 800 tjänstemän utbildats i ekonomihantering med hjälp av generaldirektoratets budget, och under de närmaste månaderna kommer sådana kurser att genomföras för ytterligare 1 700 deltagare.
Vi har tidigare också många gånger fått kritik som rör kontoren för tekniskt bistånd.
Av avtalen med de 126 kontoren kommer 93 avtal att upplösas fram till slutet av 2001.
Jag tror att det är en viktig punkt som har uppnåtts genom parlamentets påtryckningar, och vi fortsätter med decentraliseringen exempelvis på utrikesområdet, för att även här i större utsträckning använda oss av den kunskap som finns lokalt för att genomföra budgetbeslut.
Vi kommer i kommissionen att under eftermiddagen besluta om fortsatta nya förvaltningssystem och om nätverk av nationella byråer.
För några få veckor sedan beslutade vi om ett omfattande paket för att förbättra personalpolitiken.
I somras lade jag fram en rapport respektive föreslog för det lagstiftande organet vilka åtgärder kommissionen vidtagit när det gäller bedrägeribekämpning, från bestämmelser om penningtvätt via tullåtgärder fram till ett förslag om en europeisk åklagarmyndighet för finansbrott.
Det finns mycket att göra, men mycket har också uppnåtts.
Kommissionen är inte bara verksam i långt mer än 100 stater.
Den lämnar hjälp efter naturkatastrofer, den ger humanitärt bistånd i kris- och krigsområden, den är verksam på flera traditionella områden, exempelvis inom delar av jordbruket, men den ställer också medel till förfogande för många innovativa åtgärder, som föreslagits av parlamentet.
Ibland handlar det om stora, flersiffriga miljonbelopp, ibland också om relativt små belopp.
Vi sammanför forskare och forskningsresultat, medfinansierar snabbtågssträckor och studentutbyte.
Det är ett verkligt brett spektrum av utgiftsområden, och det existerar överhuvud taget inte någon stelbenthet.
Programmen förändras, uppgifterna förändras, världen förändras.
Det krävs av oss alla att vi ständigt möter nya utmaningar, det krävs av alla institutioner i Europeiska unionen en ständig öppenhet för nya utmaningar.
Vi vill föra en bra europeisk politik, dvs. lära oss av felen för att av bra åtgärder göra ännu bättre åtgärder.
För detta är revisionsrättens rapporter ett fundamentalt stöd.
Jag tackar därför revisionsrätten, revisionsrättens avgående ledamöter, revisionsrättens kvarstående ledamöter och alldeles särskilt ordföranden.
Under ert ordförandeskap, herr Karlsson, har metoden för revisionsförklaringen vidareutvecklats, och många särskilda rapporter med mycket konkreta, värdefulla rekommendationer har utarbetats.
Under ert ordförandeskap har förståelsen för ekonomihanteringen förbättrats och, tror jag, även institutionernas förståelse för varandra.
Det vill jag tacka er särskilt för.
