# ID: svediakorp-gov419174
# author: Vander Taelen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 747
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
När jag för två och ett halvt år sedan blev ledamot av parlamentet frågade jag genast kommissionär Reading vad hon hade för avsikt att göra åt den prekära situationen för europeisk film.
Som filmmakare har jag alltid frågat mig hur länge Europa skulle vara villigt att acceptera denna systematiska tillbakagång för något som ju trots allt är en väsentlig del av vårt kulturella arv.
På sextiotalet utgjordes 60 procent av det europeiska utbudet av europeisk film.
Nu har motsvarande siffra tyvärr sjunkit till 22 procent.
Det är den absolut lägsta punkten historiskt sett.
Europeiska filmer tar endast in 26 procent av sina intäkter utanför det egna landet.
Det är alldeles för lite.
Handelsunderskottet med Förenta staterna uppgår nu till - och jag vill citera den här beloppet eftersom det är så enormt högt - 6 829 miljoner euro.
Det är ett gigantiskt belopp och det här handelsunderskottet som Europa har jämfört med Amerika måste vi absolut kunna tvinga tillbaka.
Europa producerar för övrigt fler filmer än Amerika, kanske producerar vi till och med bättre filmer än Amerika.
Om den saken kan det råda delade meningar.
Men det är ändå oerhört beklagligt att det är så svårt att i sitt eget land se filmer från andra europeiska länder.
Det är utomordentligt svårt att se spansk film i Grekland.
Det är utomordentligt svårt att se italiensk film i Nederländerna, med några få undantag.
Jag tror emellertid att det skulle vittna om en förlegad kortsiktighet att börja yrka på att i stor skala ge bidrag till europeisk film.
Jag tror att det finns tillräckliga krafter i Europa, kreativa krafter, krafter tillhörande skådespelare och författare men också finansiärer som gör det möjligt för den europeiska filmen att återta sin ställning.
Därför behöver den europeiska filmen inget stöd.
Vi har helt enkelt de medel och den miljö som behövs för att kunna vara kreativa igen.
Av den anledningen pläderar jag för ett mycket ambitiöst europeiskt projekt.
Jag tror att vi i första hand måste undersöka var den grundläggande svagheten ligger för europeisk film, och den ligger absolut inte på det kreativa området utan snarare på det ekonomiska området.
För europeiska företagare som vill investera i europeisk film är det utomordentligt svårt att få exempelvis bankgarantier, så att deras investeringar inte vore för riskfyllda.
I Amerika är det här inte alls ett lika stort problem eftersom filmbolagen där har en stor ekonomisk bärkraft.
Vi måste försöka vända på den här tendensen.
Jag tycker att man kan förvänta sig att Europeiska investeringsbanken hjälper till med detta genom att själv ställa sig som garant för banker som i sin tur vill hjälpa de som vill investera i Europa.
De pengarna behövs för att europeiska producenter skall få nödvändiga medel för att förstärka europeisk film och arbeta bort dess svagheter - och då talar jag om bristen på development.
Europeisk film utvecklas inte i tillräckligt hög grad.
Amerikaner tänker efter längre, de arbetar längre på filmerna innan de för ut dem på marknaden.
Vi saknar pengar till det.
Även när det gäller säljfrämjande åtgärder kan vi lära oss oerhört mycket av amerikanerna.
Även om vi hade lärt oss detta så saknar vi medlen för säljfrämjande åtgärder och marknadsföring.
Om vi kan ge producenterna stöd på den punkten så är jag övertygad om att den här saken kan komma att förändras.
Jag tror också att vi exempelvis måste tänka på strukturfonder.
Strukturfonderna kan användas till att förstärka de mindre biograferna i mindre utvecklade områden.
Det är ett hittills obeprövat sätt.
Jag skulle vilja att kommissionen tänker över den saken.
Jag skulle också vilja tala om det sätt på vilket vi kommer att skydda vårt kulturella arv.
Många filmer går tyvärr förlorade.
Den europeiska filmens minne går förlorat.
Europa borde vara ambitiöst även på det området eftersom det är utomordentligt viktigt för våra barns uppfostran att ungdomen får möjlighet att se dessa filmer.
Mer än så här tänker jag inte tillägga eftersom jag i betänkandet lägger fram ett trettiotal rekommendationer.
Jag skulle vilja tacka ledamöterna i utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott för det konstruktiva samarbetet och jag hoppas att det leder till att betänkandet godkänns i morgon.
