# ID: svediakorp-gov419164
# author: Paciotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 594
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Återförvisningen av detta ärende till utskottet tjänade visserligen till att förtydliga ståndpunkterna, men enligt min åsikt förbättrade den inte resultatet.
Tvärtom har det i någon mån förvärrats.
I den förra omröstningen var Europaparlamentet klokt nog att bifalla kommissionens förslag åtminstone när det gäller förteckningarna med elektroniska adresser, så att var och en av oss har frihet att vara upptagna i en offentlig förteckning eller ej.
På så sätt var kanske alternativet att tillåta utsändandet av oönskade meddelanden som mottagaren sedan kan klaga på och be att inte få i fortsättningen mindre skadligt, även om jag anser att detta är felaktigt och till men, inte bara för friheten, utan också för utvecklingen av elektronisk handel som sådan.
Om vi inte bifaller förslaget om opt-in för offentliga förteckningar, utan undantag ens för mobiltelefoner, utlämnas vi alla till all möjlig påflugen uppvaktning.
Vi har inte ens längre det försvar som fanns förr, när det bara fanns fasta telefoner och tryckta telefonkataloger.
Då kunde vi värja oss effektivt genom att inte stå med i en enda tryckt katalog eller byta telefonnummer.
I dag när alla offentliga kataloger hamnar på nätet finns inga möjligheter att försvara sig.
Man får ligga i ordentligt för att få sitt telefonnummer eller sin e-postadress struken!
Numera har alla användare och olika individer som inte går att få tag i tillgång till dem.
Därför tycker jag verkligen inte att ändringen i artikel 12 i direktivet är till gagn för vår frihet, och uppriktigt sagt kan jag inte förstå hur man kan sätta reklamfrihet framför personlig frihet.
Vad de oönskade meddelandena anbelangar, som artikel 13 i direktivet handlar om, skulle själva direktivet bli till liten nytta om valet överlämnas till medlemsstaterna, eftersom det föreligger ett behov av harmonisering.
Jag kan faktiskt inte begripa att allt detta skulle gagna den elektroniska handeln.
Jag tror nämligen att det förutom personer som vår föredragande, som är mycket skicklig på att använda de elektroniska instrumenten, finns många, många andra medborgare - som jag - som inte är särskilt lagda för att använda dessa redskap och som därför oroar sig.
Jag kan uppriktigt försäkra er att jag inte kommer att skicka några förfrågningar till några företag eller öppna några meddelanden, för sedan är jag rädd att det händer samma sak som hände mig i dag, fastän jag är skyddad i mitt land: min provider åtminstone, som oundvikligen känner till min adress, fortsätter att skicka mig oönskade meddelanden och det gör också tyvärr ett flygbolag som jag en gång av misstag kontaktade på elektronisk väg.
Jag tror alltså att så länge jag inte är skyddad - jag talar för mig personligen, men det finns också många andra som är gamla, som jag, eller mindre skickliga än många ungdomar - kommer jag att avstå från att använda elektronisk handel, för jag har inget förtroende för detta instrument.
Det inger inte förtroende att veta att man finns med i en katalog som snurrar runt i hela nätet, att ta emot meddelanden och sedan be att få slippa dem, att först behöva öppna dem, att försöka förstå dessa instrument.
Det kan hända att elektronikens utveckling kommer att erbjuda bättre skydd, men först måste den utvecklas.
Först måste vi låta den elektroniska handeln utvecklas och för detta krävs ett förtroende som detta förslag inte inger.
