# ID: svediakorp-gov419161
# author: Cappato (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 726
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman!
Då var vi här igen och under tiden pågår fortfarande omröstning i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, men det gör inget.
Försök två: skydd för privatlivet inom elektronisk kommunikation.
Jag tyckte att denna församling missade målet att anta en majoritetsståndpunkt förra gången, eftersom de förslag som låg på bordet tog ut varandra, de två förslagen om oönskad kommersiell e-post, förslaget om en strikt europeisk opt-in och förslaget om valfrihet för medlemsstaterna mellan opt-in och opt-out.
Dessutom hade vi ett kompromissförslag som enligt min mening lades fram för kollegerna för sent.
De tre förslagen tog alltså ut varandra.
Nu tror jag däremot att parlamentet äntligen är redo att fatta ett beslut i denna fråga, eftersom både parlamentets utskotts för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor ståndpunkt, det vill säga att överlåta valet till medlemsstaterna, och kommissionens - en strikt europeisk opt-in - så att säga har mjukats upp och närmat sig varandra: utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har särskilt tagit hänsyn till bekymren med SMS, det vill säga textmeddelanden mellan mobiltelefoner, och förespråkarna för opt-in, för ett strikt samtycke i förväg på EU-nivå har beaktat behovet att kommunicera med dem som redan är kunder hos ett visst företag.
Jag hoppas att kollegerna, särskilt grupperna, kommer att välja mellan att rösta på dessa båda alternativ som parlamentet har att ta ställning till, utan att bli förvirrade i sista sekunden.
För egen del - och det tycker jag är viktigt att bekräfta - anser jag att det inte finns varken tillräckligt med data eller med bevis för att de länder som tillämpar opt-in-systemet skulle kunna bekämpa spamming bättre.
Redan i dag är det förbjudet med spamming på Internet, eftersom det redan är förbjudet att samla in adresser utan tillstånd, använda dem utan tillstånd, skicka meddelanden utan att klart ange avsändare och skicka meddelanden utan att erbjuda en möjlighet att enkelt avanmäla sig från e-postlistor.
Å andra sidan finns det risker också med strikthet, risker som till exempel rör meddelandefriheten.
Det är ingen tillfällighet att utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har visat försiktighet i denna fråga.
Det finns nämligen sammanslutningar av icke-statliga organisationer som har uttryckt oro för möjligheterna att till exempel samla in medel genom kampanjer på Internet.
Jag tror att tekniken och verkligheten redan har sprungit ifrån denna debatt och den lagstiftning vi har i dag.
Jag tror att konsumenterna redan i dag har möjlighet att individuellt välja opt-in eller opt-out, utan att behöva vända sig till avsändaren av meddelandet för att stryka sig från listorna.
Det räcker att sätta upp adressen i fråga på svarta listan för att inte behöva ta emot fler meddelanden från denne avsändare.
Emellertid har det gått sex år sedan det övergripande direktivet om skydd för privatlivet antogs och fortfarande har många av medlemsstaterna inte ratificerat det.
Det har gått fyra år sedan det direktiv som vi modifierar med detta nya förslag till direktiv antogs och inte heller direktivet från 1997 tillämpas ännu i många medlemsstater.
Med sådana tidshorisonter måste vi tyvärr för att vara realistiska anta att också denna lagstiftning kommer att träda i kraft om kanske tre, fyra, fem år - vem vet?
Om konsumenterna om tre, fyra eller fem år verkligen kommer att uppleva ett behov av att försvara sig emot oönskade kommersiella e-postmeddelanden kommer således marknaden och tekniken att göra de system som finns tillgängliga redan i dag ännu enklare.
Jag hoppas däremot verkligen inte att vi efter att ha visat denna stora och förståeliga oro för störande kommersiella meddelanden å andra sidan skall ge de nationella polismyndigheterna fria händer att förfoga över våra personuppgifter efter behag.
Det är inte enbart en fråga som begränsar sig till detta direktiv, det är en mer generell politisk fråga, och det inser jag.
Jag är rädd att det är denna inriktning vi håller på att få: jag är rädd att den större oron för medborgarnas privatliv inte härrör ur ett oönskat kommersiellt meddelande mer eller mindre.
