# ID: svediakorp-gov419142
# author: Sörensen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 353
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kolleger!
Vår grupp står bakom Kirkhopes betänkande och inte minst vad han har sagt här i kväll.
Jag tror att de gemensamma utredningsgrupperna är ett steg i rätt riktning i kampen mot alla former av organiserad brottslighet.
För det första, vad beträffar Turcos betänkande som handlar särskilt om de två aspekterna av Europols verksamhet, tycks utvidgningen av mandatet i det närmaste vara en meningslös övning om det förhåller sig så att Europol inte kan uppfylla mandatet på ett tillfredsställande sätt.
I praktiken visar sig ju nyttan med Europol vara mycket begränsad.
Dessutom arbetar Europol verkligen med polisiär och rättslig information, men i praktiken har de ingenting med de nationella säkerhetstjänsterna att göra.
På så vis uppstår en obalans som gör att man kan uppträda repressivt och efter fullbordade faktum, men inte att man kan arbeta förebyggande i tillräcklig utsträckning.
För det andra är det vad uppgiftsbankerna beträffar berättigat att kräva decentraliserade system med tanke på den systemadministration som är nödvändig.
Det skulle innebära ett stort steg framåt om varje medlemsstat fick utveckla en sådan databank.
Som sådana är dessa initiativ alltså välkomna, men återigen visar det sig att samma svagheter kommer upp till ytan.
Å ena sidan lämnas för mycket utrymme åt medlemsstaternas välvilja eller brist på välvilja, å andra sidan framgår en uppenbar brist på förtroende för demokratin, närmare bestämt den parlamentariska kontrollen på detta oerhört viktiga politiska område.
Om vi verkligen månar om skyddet för de medborgerliga rättigheterna och upprätthållandet av demokratin så kan vi inte vänta med att bygga ut ett adekvat straffrättsligt system som är utformat i enlighet med de utmaningar som vi konfronteras med i dag, lika lite som vi kan vänta med att investera i en kraftfull förebyggande politik.
Här har i synnerhet de nationella säkerhetstjänsterna en viktig roll att spela.
Det är oerhört viktigt att samarbetet mellan de nationella säkerhetstjänsterna och de rättsliga instanserna, mellan förebyggande och repressivt uppträdande, samordnas bättre och att tonvikten därvid otvetydigt ligger på att förekomma allvarliga brott.
