# ID: svediakorp-gov419139
# author: Kirkhope (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 729
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


föredragande.
(EN) Herr talman!
Som ni kanske förväntar er kommer jag att koncentrera mig på mitt eget betänkande, som handlar om inrättande av gemensamma utredningsgrupper.
Jag är mycket stolt över att vara föredragande på ett extremt innovativt område, som har blivit mycket viktigt efter de förskräckliga händelserna den 11 september.
Det är kanske än viktigare eftersom vi försöker genomföra artikel 13 i EU: s konvention om ömsesidig hjälp i brottmål som, trots att den undertecknades i maj 2000, inte verkar ratificeras än på ett bra tag, vilket gör det mycket viktigt att vi får en rättslig ram på plats så snabbt som möjligt, så att vi kan föra dessa frågor framåt.
Genom gemensamma utredningsgrupper kommer två eller flera länder att kunna förenas i syfte att undersöka terrorism, människohandel och narkotikahandel, och även övriga former av allvarlig organiserad brottslighet.
Det är ett viktigt projekt som vi alla måste stödja.
I en gemensam utredningsgrupp kommer talanger och förmågor från olika medlemsstater att förenas i ett syfte som är klart och tydligt definierat och med ett tydligt slutdatum, men på ett sätt som kommer att göra det möjligt för expertis att arbeta på ett effektivt och intelligent sätt när de har att göra med kriminalitet och med att ställa kriminella till ansvar.
Det kommer att bli ett flexibelt instrument och ett som vi har haft behov av sedan någon tid tillbaka.
Farhågor har uttryckts, men inte följts upp i ändringsförslag, om utsträckningen för deltagande i sådana grupper.
Exempelvis har medlemsstaternas nationella underrättelsetjänster för brottslighet nämnts.
I egenskap av den minister som inrättade vår egen nationella underrättelsetjänst för brottslighet för några år sedan är jag mycket säker på att man i medlemsstaterna redan har tagit itu med dessa organisationers sammansättning.
Genom att ge dem som sätter samman grupperna rätten att bestämma deras sammansättning och att komma med invändningar när så är nödvändigt tycker jag att det verkar som om denna fråga har tacklats på ett effektivt sätt.
Trots att alla berörda stater har skrivit under vår stadga om de grundläggande rättigheterna har jag icke desto mindre i det här betänkandet bett att vi skall rikta särskild uppmärksamhet åt behovet av att skydda och bevara de mänskliga rättigheterna vid dessa gruppers verksamhet.
Terrorism är det som mest upptar våra tankar för närvarande.
Men människohandeln är en annan sak som vi borde bekymra oss om och något som de här grupperna kanske skulle kunna arbeta med.
Nyligen avslöjades det i Förenade kungariket att det finns hundratals, till och med tusentals, barn som har sålts till slavhandeln från övriga delar av världen och som nu befinner sig i Europa och som plågas av den mest förskräckliga behandling.
Det har inträffat ett fall av det här slaget i Förenade kungariket, och det har också inträffat ett fall i Italien.
Gemensamma undersökningsgruppers verksamhet, låt oss säga mellan Italien och oss, eller med deltagande av fransk expertis på det här området, skulle vara en hjälp för att få slut på den här sortens förskräckliga brott.
Betänkandet handlar alltså inte bara om terrorism, utan även om dessa övriga frågor.
Om talangerna och förmågorna hos de specifika små grupperna som kan verka i olika länder kan föras samman inom ramen för en enda verksamhet kan det faktiskt också bli möjligt att hela det frågekomplex som nu är aktuellt, inklusive bedrägeri, penningtvätt och ekonomisk brottslighet av det slaget, påverkas på ett avgörande sätt.
Det finns ytterligare en fråga.
Jag har gjort det rätt tydligt i mitt betänkande att det är viktigt att all denna verksamhet skall ske med parlamentarisk kontroll från Europaparlamentets sida.
Denna särskilda debatt skall även fortsätta inom ramen för den årliga debatten om ett område för frihet, säkerhet och rättvisa.
Vi måste vara säkra på att vi noggrant följer denna verksamhet.
Slutligen kan en mängd känslig information komma fram som ett resultat av denna process.
Om något i stil med ett tillfälligt utskott kanske kunde upprättas för att ta emot sådan information skulle det hjälpa till att öka förtroendet för dessa gruppers verksamhet, vilka innebär en mycket viktig och betydelsefull utveckling av brottsbekämpningen i Europeiska unionen.
