# ID: svediakorp-gov419138
# author: Turco (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 758
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, herr kommissionär!
Trots att de initiativ vi har att ta ställning till är så viktiga har Europaparlamentet endast en rådgivande roll i detta fall.
Detta innebär att rådet inte kommer att ta den minsta hänsyn till det vi beslutar i omröstningen, som så ofta i dessa fall.
Trots detta - eller snarare framför allt på grund av detta - kommer jag att uppehålla mig vid behovet och vikten av att reformera Europol för att skapa en demokratisk och rättslig kontroll.
Parlamentet har framfört denna begäran sedan minst fem år, från och med Nassauers betänkande 1996.
Nassauers betänkande innehöll en stark politisk signal till rådet.
Medlemsstaterna ombads däri att inte ratificera Europol-konventionen så länge inte denna underkastades EG-domstolens kontroll, det vill säga en dömande befogenhet som skapar prejudikat när det gäller att tolka och tillämpa konventionen på rätt sätt.
Nassauer avhandlade de problem som väntade för Europol och konventionen på ett exemplariskt sätt i sitt betänkande.
Dessa problem kvarstår fortfarande.
Det är inte de politiska grupperna som skall lösa dessa problem, det är inte föredraganden och det är inte Nassauer: frågan om rättslig och demokratisk kontroll över Europol är en institutionell fråga.
Om vi inte har en vilja att läka detta sår som har åsamkats den europeiska demokratin - om vi kan tala om det system som i dag styr unionens institutioner i dessa termer - blir det omöjligt att konkret gå vidare när det gäller att genomföra ett område som visserligen kännetecknas av frihet, säkerhet och rättvisa, men som vi anser framför allt och a priori skall vara ett område med demokrati.
Ända sedan Europol skapades har Europaparlamentet hävdat att det måste finnas en kontroll över det.
Planerna på att öka Europols makt för att hantera terroristkrisen, den skandal som en hög tjänsteman inom Europol var inblandad i och de nationella polismyndigheternas motvillighet att översända sina data till Europol samt skapandet av Parlopol - en grupp ledamöter av nationella parlament och Europaparlamentet som framhåller vikten av att öka den demokratiska kontrollen över Europol och de beslut som fattas inom området med frihet, säkerhet och rättvisa - har redan fått rådet att åtminstone fundera på om vissa reformer behöver genomföras.
Först och främst har rådet bett Europeiska kommissionen att före årets slut utarbeta ett meddelande om demokratisk kontroll över Europol.
Vi känner till kommissionär Vitorinos inställning, han har flera gånger uttalat sig för en kommitté bestående av ledamöter av nationella parlament och Europaparlamentet, men vi hoppas få höra här att tidsplanen snabbas upp med tanke på denna reform.
Vi anser att Europol i ett demokratiskt sammanhang bör vara underkastat inte bara demokratisk kontroll, utan också finansiell kontroll och budgetkontroll liksom rättslig kontroll.
I dag är det omöjligt att ha en kontroll över ekonomin och budgeten eftersom Europol finansieras av nationalstaterna och inte via gemenskapens budget.
På så sätt har parlamentet och kommissionen ingen som helst ekonomisk kontroll och kan varken kritisera eller ange inriktningen på verksamheten.
Det finns heller ingen rättslig kontroll.
Domstolen har inte tillåtits utöva någon fullständig kontroll.
Det skall också betonas att tjänstemännen vid Europol åtnjuter en immunitet som är så vittgående att den mer liknar en garanterad straffrihet och som även skyddar dem mot den rättsliga kontroll som skulle kunna utövas på nationell nivå.
Slutligen har vi frågan om att mandatet och makten successivt har ökat.
Europol ägnade sig ursprungligen åt narkotikarelaterad kriminalitet, men i och med detta dokument utvidgas dess befogenheter till att omfatta i stort sett all kriminalitet.
Vi anser alltså att det behövs fler ändringsförslag än de som har framförts av Belgien och Sverige för att parlamentet skall kunna uttrycka sin oro och sina önskemål till rådet och kommissionen vid en tidpunkt då de skall besluta om att utöka Europols makt och befogenheter.
Vi anser att de framförda ändringsförslagen kan tjäna till att klargöra eller förbättra de initiativ som övervägs och sända ett politiskt budskap till rådet och medlemsstaterna med kritik av dagsläget och förslag på vissa grundläggande reformer.
Till sist måste kombinationen av dessa överväganden och det faktum att parlamentet saknar medbeslutande i rättsliga och inrikes frågor få alla som bryr sig om principerna om demokrati och frihet att avslå dessa två initiativ.
På så sätt skulle rådet och medlemsstaterna enligt min uppfattning bli mer medvetna om behovet och vikten av att reformera Europol.
