# ID: svediakorp-gov419119
# author: Cashman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 511
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag skulle vilja börja med att tacka Maij-Weggen för hennes kommentarer.
Jag har uppriktigt sagt glatt mig åt det sätt vi har arbetat tillsammans med detta och jag är glad över att kunna säga att arbetet i hennes betänkande företräder vårt gemensamma arbete.
Jag godtar också vad hon har sagt om ändringsförslagen.
Innan jag fortsätter tala skulle jag vilja be ansvarig tjänsteenhet avgöra om ändringsförslag 17 från Gruppen De Gröna / Europeiska fria alliansen är tillåtligt, eftersom enligt detta försöker man skriva om förordningen.
I detta uppmanas parlamentet att anta kriterier för en definition av känslig information och känsliga handlingar.
Det finns en definition av känsliga handlingar i förordningen, artikel 9, med hänvisning till artikel 4.1.a.
Jag skulle återigen vilja tacka Maij-Weggen för hennes konsekventa inställning till öppenhet och insyn.
Det är helt rätt att vi antar ändringar i vår arbetsordning så att vi inte bara anpassar oss till förordningen om tillgång till handlingar, utan även kan börja hållas ansvariga av de medborgare som vi utger oss för att företräda.
Därför är det, nu när kommissionär Barnier är här, viktigt för mig att uttrycka några av mina farhågor när det gäller denna förordnings ikraftträdande den 3 december 2001.
När förordningen träder i kraft kommer medborgarnas rätt till tillgång till institutionernas handlingar inte längre att vara föremål för ett godtyckligt beviljande utan vara en grundläggande rättighet, med utgångspunkt i artikel 255.
Eftersom det inte finns någon annan rättslig grund för tillgång till handlingar i fördraget, kommer förordningen med artikel 255 som grund att utgöra ramen för all övrig sekundär lagstiftning och för institutionernas interna bestämmelser, som skall vara i överensstämmelse med den.
Kommissionen har därför ansvaret för att lägga fram formella förslag för att upphäva eller ändra sekundär lagstiftning som inte är i överensstämmelse med de principer och gränser som är definierade i artikel 18.3 i förordningen.
Detta är extremt viktigt om vi skall kunna få den här förordningen att träda i kraft.
På liknande sätt, när det gäller den bredare definitionen av institutioner och organ, ges kommissionen i skäl 8 och av det gemensamma uttalandet mandat att se över organens regler och där så är nödvändigt föreslå ändringar så snabbt som möjligt.
När det gäller frågan om den interinstitutionella kommittén - och alla dessa punkter är relevanta om vi själva antar ändringar av arbetsordningen - har rådets ordförandeskap sagt att det anser att den interinstitutionella kommittén skall vara verksam på generalsekreterarnivå.
Detta skiljer sig från vad ordförande Prodi och parlamentet anser.
Trots att jag tvekar att säga detta är det nonsens att föreslå att generalsekreterare skall sitta med i denna interinstitutionella kommitté.
Hela poängen med politisk närvaro är politiskt ansvar.
Slutligen har Maij-Weggen gjort ett utmärkt jobb med detta och nu är det dags för kommissionen att säkerställa att fördraget respekteras och att de förordningar som kommer att flöda fram därur läggs fram för parlamentet.
