# ID: svediakorp-gov419052
# author: Miguélez Ramos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 394
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europeiska socialdemokratiska partiets grupp stöder detta förslag till förordning om ett förnyande av fiskeavtalet med Madagaskar.
Vi stöder också Fragas utmärkta betänkande, och vi ber rådet att ta med de ändringsförslag som antagits i fiskeriutskottet.
Vid många tillfällen har vi, med all rätt, klagat på bristen på överensstämmelse mellan kommissionen och rådet, som ibland gränsar till godtycklighet, när det gäller att förhandla om och sluta fiskeavtalen.
De som drabbas av denna otydlighet är fiskesektorn som inte känner sig uppbackad av kommissionen.
Ibland ger det intryck av att man vill glömma slutsatserna från toppmötet i Luxemburg i oktober 1997 om politiken för fiskeavtal med tredjeland då man uttryckligen erkände de socioekonomiska fördelarna som gemenskapen får utav dessa, både när det gäller råmaterialförsörjning som sysselsättning och som utgör, och kommer att fortsätta att utgöra, en viktig del i den gemensamma fiskeripolitiken.
Jag delar den oro som avspeglar sig i föredragandens betänkande, när det handlar om det faktum att mer än 62 procent av summan i avtalet handlar om insatser som har med utvecklingssamarbete att göra och inte något som helst med ersättning för överenskommen fiskfångst att göra.
Vi är för utvecklingssamarbetet och öppenheten i budgeten.
Därför bör dessa insatser finansieras ur Europeiska utvecklingsfonden, som hittills har finansierat utvecklingen av fiskesektorn i utvecklingsländerna med den inte föraktfulla summan på 421 miljoner euro.
Detta avtal, som alla fiskeavtal med tredjeländer, går till ett specifikt fiske, i detta fall tonfisk, som naturligtvis ligger utanför zonen på 6 till 12 sjömil och handlar om fullständigt värderade och mätta fiskemöjligheter per år för ett antal fartyg - 80 - som också värderats och mätts.
Skeppsredarna betalar en summa per ton - 25 euro-, vilket är något som bara finns med i avtalen i syd, som föredraganden sagt.
Skeppsredarna är dessutom skyldiga att innefatta ett ansenligt antal madagaskiska sjömän, som ökar från 6 till 40, och som också tidigare sagts.
Jag gratulerar ännu en gång Fraga för hennes utmärkta betänkande, som tydligt visar att av de avtal som utvecklingsländer skriver med tredjeland är det de avtal som utvecklingsländerna skriver med Europeiska unionen som uppnår och garanterar den största nivån på öppenhet och kontroll av fiskeverksamheten i dessa områden.
