# ID: svediakorp-gov419050
# author: Fraga Estevez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 715
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag gör mitt inlägg för att lägga fram och be om ert godkännande av ett nytt fiskeprotokoll.
I detta fall handlar det som ni nämnt om Madagaskar som vi har förbindelser med sedan 1986.
Ur kostnads- och vinstsynpunkt är det ett utmärkt protokoll som tydligt visar den avkastning detta slag av avtal ger Europeiska unionen.
I detta fall garanteras gemenskapens flotta, industri och marknad en stabil leverans av råvaran tonfisk, som vi lider stor brist på, genom vår egen flotta.
Det gör det möjligt att upprätthålla en hög nivå på gemenskapens sysselsättning, inte bara i den utvinnande sektorn utan även i följdverksamheter.
Å andra sidan visar protokollet åter en hög nivå på utnyttjandet av fiskemöjligheterna i avtalen i syd som i detta fall har nått 91 procent när det gäller notfartyg för tonfiskfiske.
Avkastningen är inte desto mindre för Madagaskar, som är ett land som förutom den ekonomiska ersättningen på 308 000 euro får 517 000 till för stödinsatser för utveckling.
Dessa skall i huvudsak gå till att förbättra fiskekontrollen i området och till utbildning av yrkesfiskarna.
Å andra sidan går antalet madagaskiska besättningsmän som det är obligatoriskt att ha ombord från 6 i det nu gällande protokollet till 40 i det vi nu studerar.
En mycket betydande kvantitativ skillnad.
Gemenskapens fiskeverksamhet stör inte de småskaliga flottorna eftersom vår flotta inte har tillträde till området inom de tolv sjömilen.
Samtidigt innebär Europeiska unionens närvaro i sig en betydande kontroll av och garanti för en förvaltning av resurserna.
Man får inte glömma att gemenskapspolitikens alla kontrollregleringar följer med flottan.
De är en mycket betydande del i att få uppgifter om fångster och tillståndet för resurserna i regionen, till en grad som är omöjlig att uppnå av övriga utländska flottor som fiskar i dessa madagaskiska vatten.
Efter denna korta resumé av innehållet i protokollet och efter att ha påmint er om att skeppsredarna bidrar till dess finansiering eftersom det är ett avtal i syd så skulle jag vilja upprätthålla mig vid två frågor.
För det första påkallar jag er uppmärksamhet till det faktum att i detta avtal, som i avtalen i syd i allmänhet, står möjligheten öppen för intresserade medlemsstater att få tillstånd, även om de inte skulle få tillgång till fiskemöjligheter i kraft av den relativa stabiliteten, som Italiens och Portugals närvaro visar.
Det är därför dags att kommissionen en gång för alla genomför riktlinjerna från ministerrådets (fiske) möte 1997 som tydligt begär att de fiskemöjligheter som inte används skall kunna användas av intresserade medlemsstaters flottor i alla Europeiska unionens avtal.
För det andra tror jag att det inte är nödvändigt att komma ihåg allas vårt åtagande när det gäller utvecklingen av tredjeland och ett bra bevis på det är Lannoyes betänkande, som föregick debatten om fisket.
Fiskesektorn var en av de första att bidra till denna utveckling eftersom dess närvaro i tredjelands vatten har varit fröet till många av de första industriområdena i dessas kustområden, om inte den avgörande anledningen till att många nationer nu beslutat att vara fiskenationer.
Med det sagt tror jag att saker och ting håller på att nå en punkt då det är nödvändigt att ur flera synvinklar göra ett förtydligande.
Till att börja med kan man inte glömma att fiskeavtalens karaktär huvudsakligen är kommersiella, precis som nämnda ministerråd (fiske) också tydligt sade.
Dock förändras fiskeavtalen för var dag som går mer till ett komplement till gemenskapens politik för utvecklingsstöd.
När det gäller detta avtal så är den del som skall gå till utvecklingssamarbete redan uppe i 62,6 procent av den totala kostnaden för gemenskapens budget.
Situationen ger upphov till många frågetecken.
För det första skall inte fiskebudgetarna finansiera utvecklingspolitiken och ur synvinkeln öppenhet i budgeten bör denna sakens ordning klargöras så fort som möjligt.
För det andra bör situationen också klargöras så att de röster som kräver en ökning av budgeten för fiskeavtalen inte längre skall höras när det i realiteten, som vi sett, är så att rätt mycket mer än hälften av nämnda budget är ren utvecklingspolitik.
