# ID: svediakorp-gov419030
# author: Van Dam (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 382
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Om ett politiskt instrument fungerar dåligt så anpassar man det och går det inte att anpassa det så avskaffar man det.
Det var med det här antagandet i bakhuvudet som jag blev oangenämt överraskad av det föreliggande förslaget från kommissionen.
Jag har förvisso förståelse för att kommissionen inte vill introducera någon ny strukturpolitik som kan vara förlegad inom ett år till följd av reformen av fiskeripolitiken.
Men trots det undgår mig inte ett intryck av att kommissionen fortfarande inte inser att den med de nuvarande fleråriga utvecklingsprogrammen är inne på fel väg.
Att vilja styra fisket med två helt olika instrument - totalt tillåtna fångstmängder och kvoter å den ena sidan och flottstrukturpolitik å den andra sidan - leder till allvarliga problem, framför allt eftersom dessa instrument tjänar vitt skilda syften.
Totalt tillåtna fångstmängder och kvoter utgör avgörande faktorer vid bevarandet av fiskbeståndet.
Emellertid går det endast att uppnå ett bestående fiske om det inom de tillåtna fångstmängderna finns utrymme för en effektiv flotta.
Flottstrukturpolitiken måste i det här sammanhanget vara understödjande.
Så är tyvärr inte fallet.
Tack vare FUP upprätthåller man med allehanda stöd flottans överkapacitet, och därmed också den störda konkurrensen.
Dessutom har ett antal medlemsstater vidtagit stimulansåtgärder som ytterligare stör konkurrensen.
Den gemensamma fiskeripolitiken behöver en tydlig målsättning och i det sammanhanget måste systemet med total tillåtna fångstmängder och kvoter utgöra en avgörande faktor.
Därtill hör med nödvändighet ett väl fungerande övervakningssystem med stränga straffåtgärder.
Tills vidare håller kommissionen dock fast vid FUP, med ett fåtal ändringar som jag inte kan beteckna som annat än olyckliga.
Under förevändningen att förstärka FUP: s ändamålsenlighet förbiser kommissionen den mest elementära rättskänslan i en av ändringarna.
Genom att avstå från offentligt stöd straffar sig det ena fiskesegmentet för överkapaciteten till ett annat segment.
Rättfärdigheten undergrävs vidare i och med att kommissionen gör en åtskillnad med anledning av flottornas kapacitetsreduktion.
Flottan i mitt land reglerar kapaciteten genom att reducera aktiviteten (bestämmelsen om fiskedagar).
I motsats till andra länder blir Nederländerna nu uteslutet från europeiskt stöd för nybyggande.
För att få dessa olyckliga ändringar ogjorda kommer vi helhjärtat att stödja föredragandens ändringsförslag.
