# ID: svediakorp-gov419028
# author: McKenna (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 509
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Låt mig inledningsvis säga att De Gröna stöder kommissionens förslag både när det gäller FFU och FUP.
Vi håller också med om föredragandens ändringsförslag som försöker begränsa inskränkningen för säkerhet för fartyg med en längd som understiger 12 meter och vi skulle vilja tacka henne för att hon återigen lägger fram dessa viktiga ändringsförslag.
Vi är emellertid helt och hållet emot förslaget som det nu kommer från utskottet.
Ändringsförslagen tar bort de mest progressiva element som kommissionen föreslår.
När allt kommer omkring är både FUP och FFU redan så fulla av kryphål att man faktiskt kan segla The Atlantic Dawn genom dem.
Förslaget borde helt enkelt stänga igen några av dessa mer flagranta kryphål.
Att ögna genom en vetenskaplig rapport om situationen för fiskbestånden innebär en mycket deprimerande läsning nuförtiden.
Det spelar ingen roll om det är ICES eller kommittén för fiskerinäringen eller någon annan av de regionala organen såsom Nordatlantiska fiskeriorganisationen (NAFO).
Vart man än tittar är bestånden överexploaterade och alltför ofta allvarliga uttömda.
EU har vidtagit katastrofåtgärder för tre torskbestånd och kummel och det står klart att övriga bestånd snart kommer att läggas till listan.
Det råder en ganska allmän enighet om att denna beklagliga situation beror på den överkapacitet världens fiskeflottor har.
Kommissionen påminner oss ständigt om detta, men medlemsstaterna och vissa delar av fiskeindustrin befinner sig uppenbarligen på förnekelsestadiet.
Gemenskapen har kommit överens om åtskilliga internationella instrument som försöker kontrollera fiskekapaciteten eller fiskeansträngningen.
Exempelvis FAO: s uppförandekod föreskriver att stater bör vidta åtgärder för att förhindra eller eliminera överskjutande fiskekapacitet samt säkerställa att nivåerna på fiskeansträngningen är i linje med en hållbar användning av fiskeresurserna.
Men närhelst kommissionen försöker genomföra dessa åtaganden skjuts de i sank av parlamentet och rådet.
Några har hävdat att det inte är förnuftigt att försöka ändra ett program under det sista året eller att vissa aspekter i förslaget strider mot principerna om det naturliga rättvisetänkandet.
FFU kommer att fortsätta fram till 2006, det är alltså åtskilliga år kvar då dessa reformer skulle kunna innebära någon slags positiv effekt.
Säkerligen ligger det långt från ett naturligt rättvisetänkande att vägra vidta åtgärder nu och att fortsätta som om framtiden vore ljus, bara för att se fler och fler bestånd minska och att införa ytterligare tillfälliga eller permanenta stängningar.
Jag skulle vilja be ledamöterna i denna kammare att tänka på fallet med det kummelbestånd utanför Newfoundland som gav 200 000 ton fisk varje år i fem århundraden.
1992 var den kanadensiska regeringen tvungen att stänga fisket till och med för fiske för husbehov, och det finns fortfarande väldigt få om ens några tecken på förbättringar av beståndet.
Är det den slags framtid vi vill ha för våra egna kustsamhällen?
Tiden är inne för oss att se saker på lång sikt snarare än bara sex till tolv månader.
Vi måste verkligen ta itu med den här frågan och jag skulle vilja stödja kommissionens förslag.
