# ID: svediakorp-gov419018
# author: Martínez Martínez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 430
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För några dagar sedan, vid ett möte mellan portugisiska och spanska socialdemokrater i Santiago de Compostela, sade vi att Europeiska unionens politikområden alltid bör bedömas utifrån det mervärde de ger för den sociala sammanhållningen.
Vi insisterade på att vår union bland annat, och väldigt viktigt för oss, är en stor ram för mellaneuropeisk solidaritet.
Naturligtvis gäller detta synsätt även det enade Europas agerande i förhållande till andra länder och i synnerhet utvecklingsländerna.
Därför bör Europeiska unionens politik gentemot dessa länder också bedömas i vilket mervärde de ger i termer av social sammanhållning, dvs. för dess bidrag att gå vidare mot en mer balanserad och jämlikare värld.
Av den anledningen anser socialdemokraterna, som håller med om det, enligt mig, utmärkta och inte utopiska betänkandet av vår vän Lannoye och parlamentets utskott för utveckling och samarbete, att vi bör ha detta kriterium i åtanke då vi värderar vår fiskeripolitik och de avtal med tredjeland som ingår i dessa politikområden.
Jag tänker inte säga att avtalen i huvudsak skall ses som instrument för vår politik för utvecklingssamarbete.
Vi förstår att det finns andra legitima syften, bl.a. att försvara fiskesektorns intressen i unionens medlemsstater.
Men vi anser att denna fiskeripolitik inte får stå i motsats till vad vi gör inom samarbetsområdet och särskilt får det inte stå i motsats, varken direkt eller på medellång eller lång sikt, till det prioriterade strategiska målet inom det utvecklingssamarbete som vi har bestämt oss för, dvs. att utplåna fattigdomen i länderna i syd.
Vi hoppas kort sagt på en fiskeripolitik som överensstämmer med den politik vi för inom utvecklingssamarbetet.
En fiskeripolitik som, åtminstone som sidoeffekt, bidrar till att utplåna fattigdomen i de länder som vi sluter avtal med om att fiska i deras vatten.
Förutom att respektera våra samtalsparter och deras rättigheter i egenskap av ägare till nämnda vatten, bör vi dra lärdom av vår egen erfarenhet.
Vi utarmade fisket kring våra egna kuster.
Det vore oacceptabelt att upprepa samma sorts fiske i andra folks fiskevatten, som i fisket kan ha betydande resurser för sin egen framtid.
Denna respekt och överensstämmelsen med våra mål om hållbar utveckling för alla bör förebygga egoistiska och arroganta ageranden från vår sida, som de lika oansvariga ageranden, som i vår fiskeverksamhet i tredje världen gjorde verklighet av det spanska ordspråket att vi i dag gav bröd till dessa folk för att i morgon ge dem hunger.
