# ID: svediakorp-gov419017
# author: Fernández Martín (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 371
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
En debatt om fiske och fattigdom är inte lätt.
Och med tanke på att föredraganden tillhör Gruppen De gröna är Lannoyes ansträngning att åstadkomma en syntes ännu mer meriterande.
Fattigdomen är i dag det största problemet i världen och tyvärr kommer den att fortsätta att vara det under många år till.
För vissa av de fattigaste länderna i världen är fisket en av de viktigaste resurserna, och för många utav dem den enda ekonomiska resursen.
Moçambique får 75 procent av sina inkomster från sin export av kräftdjur, vilket är ett perfekt exempel på en modell för icke hållbar utveckling.
Föredraganden, Lannoye, har förtjänstfullt lagt fram en text som är ett försök att vara realistisk, samtidigt som man i den vidhåller en hälsosam dos av utopi.
När det gäller kommissionens förslag måste jag säga att det är i överensstämmelse med syftet att bemöta de europeiska intressena och göra dem förenliga med en referensram för utveckling av de länder som i fisket har en grundläggande resurs för att bekämpa sin fattigdom.
Jag har nämnt hur det är i Moçambique, men det vore inte rättvist om jag inte talade om att detta afrikanska land visar andra mycket positiva aspekter i sitt arbete att gå vidare och jag måste säga att det också finns andra afrikanska länder som sköter fisket bra, som Namibia, för att bara nämna ett exempel.
Jag tycker att det är på sin plats att insistera på nödvändigheten att vi från unionen skall vara särkilt försiktiga när det gäller att uppfylla uppförandekoden för ett ansvarsfullt fiske, som vi är förpliktade att göra som medlemmar i FAO.
Vi hoppas att myndigheterna i utvecklingsländerna anstränger sig lika mycket.
Det är riktigt, som Lannoye nämnt, att vissa förfaranden är att förkasta av gemenskapens aktörer i vissa bestämda och konkreta fall, men det är också sant att dessa förfaranden ibland inte skulle vara möjliga utan nödvändig medverkan av inblandade lokala aktörer.
Problemet är allvarligt och komplext och därför upprepar jag att kommissionens och föredragandens arbete är desto mer förtjänstfullt eftersom de ger oss en balanserad bild av det hela.
