# ID: svediakorp-gov419015
# author: Miguélez Ramos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 500
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vid ett flertal tillfällen har jag, precis som många andra kolleger, beklagat bristen på samordning mellan gemenskapens olika politikområden och mellan kommissionens olika generaldirektorat.
Detsamma skulle kunna sägas om denna kammares parlamentariska utskott.
Mellan fiskeripolitiken och utvecklingssamarbetet borde det inte finnas några motsättningar om gemenskapsinstrumenten, dvs. budgeten, var öppnare.
Europeiska unionen finansierar fiskerisamarbetet med dessa länder på två sätt: de internationella fiskeavtalen och de projekt som finansieras via Europeiska utvecklingsfonden.
En allt större del av den ekonomiska ersättningen i avtalen anslås för detta syfte (för Madagaskar, 62 procent).
Det är naturligtvis inte en idealisk situation eftersom man av fiskeripolitiken begär att den skall finansiera åtgärder eller ersättningar som inte har något som helst att göra med dess verkliga syften.
De som säger att gemenskapen inte gynnar utvecklingsländernas fiskesektor talar inte sanning.
Som svar på en fråga jag ställde nyligen förklarar kommissionär Nielson för mig att gemenskapen, genom Europeiska utvecklingsfonden, satt igång 334 program med en finansiering på 421 miljoner euro, projekt eller insatser för att stödja fiskesektorn i dessa länder.
Jag påminner om att det för närvarande största fiskeavtalet, det med Mauretanien, årligen uppgår till omkring 80 miljoner euro.
Jag anser att inget kan gynna utvecklingsländerna bättre än en ömsesidig handel med Europeiska unionen.
Fiskeavtalen ger dem möjlighet att få ekonomiska medel genom att överlåta fiskerättigheter över icke-beständiga resurser som för fångst, förädling och kommersialisering kräver komplexa företag och medel de inte själva förfogar över.
På samma sätt som det vore galenskap om vi skulle motsätta oss att dessa länder exporterar sina jordbruksprodukter till Europa.
Det vore barbari att neka dem möjligheten att sälja sitt fiskeöverskott till internationella priser.
Detta så missförstådda synsätt på utvecklingssamarbete skulle också göra att vi hindrade utvecklingsländerna från att exportera sina gruvprodukter eller att begära att de europeiska energibolagen skulle lämna dessa länder, så att i stället lokala företag skulle förverkliga exploateringarna och att vi inte skulle betala Gabon eller Nigeria det internationella priset per oljefat.
Avslutningsvis bör man påpeka att de fiskevatten där den europeiska flottan fiskar ligger på internationellt vatten, som inte faller under något speciellt lands suveränitet utan i exklusiva ekonomiska zoner enligt konventionen om den internationella sjörätten.
Den tvingar alla länder att åt andra bevilja överskottsresurser i de zoner man inte själv kan utnyttja.
Allt inom en hållbar förvaltning av resurserna, som fiskeripolitiken syftar till.
Det fiske som genomförs av gemenskapflottan som är verksam i dessa vatten är i överensstämmelse med den lokala småskaliga flotta, som fortfarande har monopol i en zon på 12 sjömil.
Ett intressant förslag för alla vore att hjälpa dessa länder att bättre förvalta denna zon där äggläggningen sker och där det finns störst andel unga bestånd.
Jag gratulerar Lannoye till ett utmärkt betänkande och ber att vi alla skall fortsätta att arbeta i denna samarbetsanda.
