# ID: svediakorp-gov419008
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 474
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
För det första tackar jag för de bidrag som lämnats till denna diskussion och som ju alla var mycket konstruktiva och inriktade på att lösa detta mycket tungt vägande problem.
Angående den helt konkreta frågan om att underteckna Alpkonventionen: Här är det så, att vi från kommissionens sida kommer att bemöda oss om att bidra till att det även från rådets sida sker ett undertecknande redan under det belgiska ordförandeskapet.
Å andra sidan handlar det naturligtvis först och främst om frågor som rör säkerheten.
Jag tror att något som inte fungerar, är att man nu helt enkelt för över alla säkerhetsfrågor till europeisk nivå.
Här måste var och en se sitt ansvarsområde och även ta detta på allvar.
Det måste de nationella myndigheterna göra på samma sätt som vi har tagit vårt ansvar, men vi kan inte ta över de nationella myndigheternas ansvar.
Det är nu en gång så, att frågan om nyöppning och frågan om säkerhetsstandarden först och främst måste klarläggas av de fransk-italienska myndigheterna.
För detta finns det ett förfarande.
Detta förfarande är avslutat och resultatet föreligger.
Om dessa myndigheter drar den slutsatsen, att en nyöppning kan rättfärdigas, då skall detta också ske.
Å andra sidan måste man på europeisk nivå också ha klart för sig, att vi bara kan vara verksamma inom ramen för de befogenheter som tillfaller oss.
Det är ju bland annat också så, att just vitboken, som min kollega de Palacio har lagt fram, syftar till att för det första klargöra dessa befogenheter, men för det andra också att sörja för att trafiken blir ännu säkrare och även att trafikens miljöpåverkan kan hållas under kontroll, så att inga nya skador uppstår i särskilt känsliga områden i Europeiska unionen.
Vad frågan om Eurovignette-förordningen beträffar, kommer vi år 2002, som jag har sagt, att lägga fram ett utkast till den.
I detta sammanhang kommer vi också att undersöka, om det är nödvändigt att upprätta övergångsregler i någon form rörande transitfördraget med Österrike.
Det är huvudsakligen beroende av frågan hur snabbt våra medlemsstater och Europaparlamentet till slut kan enas om vitbokens innehåll.
För bara då, om vi kan få till stånd ett nytt vägkostnadsdirektiv med nödvändiga förbättringar, och om vi även kan anta övriga delar av vitboken, kommer det att vara möjligt att faktiskt genomföra dessa saker.
Frågan har därmed besvarat sig själv.
Kommissionen har inte någon möjlighet - framför allt inte rättsligt - att stoppa öppnandet av Mont Blanc-tunneln.
Jag är emellertid mycket starkt för att diskussionen om den nya vitboken förs med vederbörlig intensitet så att konkreta beslut kan fattas så snart som möjligt.
