# ID: svediakorp-gov418999
# author: Caveri (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 445
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ärade ledamöter!
Det gläder mig att denna debatt äntligen har kommit till stånd.
I egenskap av ledamot från Aostadalen har jag i flera månader begärt att kammaren skulle avsätta en stund för att överväga denna fråga, eftersom jag tror att dessa frågor bör lösas inom institutionen, inte genom ofruktbara protester.
Det är tråkigt att detta sker dagen efter olyckan i S: t Gotthard som hade rykte om sig att vara en av de säkraste tunnlarna och för övrigt ligger i Schweiz som är det enda landet i Europa - även om det inte ingår i EU - som verkligen har genomfört en politik som innebär att godstransporterna överförs från väg till järnväg.
Mont Blanc har alltid varit en symbol: det var en symbol för alpinismen och blev också en symbol för vägtransporterna i och med denna tunnel från 60-talet som under många år var den viktigaste i Alperna.
Ingen hade väl kunnat föreställa sig att utvecklingen av vägtransporterna skulle bli så kraftig och jag måste säga att 24 mars 1999 var en tragisk dag för dem som, som jag, upplevde den: det vi såg i tunneln var verkligen fasansfullt.
Jag tror att slutsatsen av allt det som har hänt är att de två extrema ståndpunkterna inte fungerar: det fungerar inte att säga " stoppa långtradarna " och inta en orealistisk ståndpunkt som innebär att lastbilarna lämpas över på andra och att man tänker sig en utopi, en värld utan transporter och utan rörlighet.
Dock fungerar det självfallet inte heller att säga " fri transittrafik för alla: det kräver ekonomin ".
Jag anser att detta är en ohållbar inställning för befolkningen i bergsområdena - som innevånarna i Aostadalen som jag företräder här - liksom även en låtsad kvotering skulle vara ohållbar.
Det vi kräver är dagliga lastbilskvoter, en seriös begränsning.
Inför detta möte har vi fått veta av Società Autostrade att trafiken i tunneln enligt beräkningarna kommer att bli 30 procent lägre än före tragedin.
Jag vet inte om det räcker, men jag skulle vilja säga att den rätta inriktningen är den som finns i vitboken, i transportprotokollet i Alpkonventionen och i den schweiziska modellen som innebär ett " ja " till långtradare om de beskattas och att dessa pengar tillsammans med annat kapital skall investeras i järnvägstunnlar.
Det behövs järnvägstunnlar: Turin-Lyon behövs och även Aosta-Martigny, detta järnvägsprojekt som kan bli verkligt viktigt och strategiskt, behövs.
Under tiden behöver vi dock riktiga och seriösa gränser som gagnar säkerheten och miljön.
