# ID: svediakorp-gov418997
# author: Santini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 942
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ledamöter!
Vi kan inte inleda en debatt om detta ämne utan att påminna om de tio offren i S: t Gotthard helt nyligen - vilket också kommissionär Fischler gjorde - men vi får inte heller glömma att det inträffade ännu en olycka i San Bernardino-passet i morse.
Det verkar nästan som om de negativa händelserna hopar sig för att mana oss till ett större ansvarstagande när vi nu skall ta ställning till förslaget om och det lämpliga i att öppna eller inte öppna Mont Blanc-tunneln.
Jag tvivlar inte på att det är lämpligt, jag återkommer till det, men det är många överväganden som skall göras innan vi kan uttala detta.
Först och främst att olyckan i S: t Gotthard har ett direkt samband med olyckan i Mont Blanc, där som vi alla minns 39 personer omkom 24 mars 1999.
Men det finns ett ännu mer direkt samband än minnet av de omkomna, vilket vi skall ha för ögonen.
Det är sambandet mellan orsak och verkan: det står klart för alla att den trafikmängd som Mont Blanc inte har kunnat svälja under den mer än två och ett halvt år långa stängningen med ödesdigra konsekvenser har flyttats till andra Alppass.
Främst just till S: t Gotthard, som nu i sin tur är stängt, men också till Brenner och Tarvisio och längs hela Alpkedjan som har fått ta emot detta trafiköverskott som en gång, före stängningen, passerade under Mont Blanc.
Det skall därför sägas att orsaken till olyckan är ganska lätt att identifiera och förutse med alla samverkande faktorer, men den negativa effekt olyckorna innebär hänger klart samman med en annan negativ effekt, nämligen miljöpåverkan.
Tunga fordon, särskilt de som färdas genom ett Alppass, belastas med miljökostnader som säkert ingen skulle vilja betala.
Med rätta har det således särskilt de senaste dagarna, också i området vid Mont Blanc-tunneln, uppstått diskussioner och framförts förslag för att undvika att öppna tunneln igen och på så sätt skydda omgivningarna.
Jag skall säga på en gång att jag inte alls instämmer i detta förslag, även om jag förstår de legitima strävandena från de boendes sida att försvara miljön i hembygden.
Detta förslag strider dock inte bara mot fördraget - det skulle bryta mot grundprincipen om fri rörlighet för varor, medborgare och så vidare - jag skulle vilja påstå att det är oetiskt: om vi stänger Mont Blanc-tunneln för gott eller tills vidare gör vi inte annat än flyttar ett miljöproblem från en del av Alperna till en annan.
Vi flyttar problemet från Mont Blanc till Fréjus, till Schweiz, till Brenner, till Tarvisio som jag sade tidigare, och det tycker jag inte är rätt.
Jag vill fråga dem som för fram denna lösning: vad är detta för ett förslag?
Vart tog solidariteten inom Alpregionen vägen, vart tog känslan av tillhörighet till gemenskapen, till Europeiska unionen vägen?
Å andra sidan kommer öppnandet av Mont Blanc-tunneln att åtföljas av extraordinära säkerhetsgarantier, vilket även kommissionären framhöll.
Det skall sägas att det förutom miljöpåverkan finns en ekonomisk påverkan som det är vår plikt att beakta: under de cirka två och ett halvt år som stängningen har varat räknar man med att enbart Italien har förlorat 1 500 miljoner euro och att Aostadalens regionala bruttonationalprodukt har minskat med 10 procent.
Förmodligen har också Frankrike drabbats av liknande avbräck: det kommer kanske Grossetête att tala om, jag vet att hon kommer att tala senare och hon bor i området.
Vi skall inte skämmas för att även tala om det ekonomiska problemet, för Mont Blanc-tunneln liksom alla Alppassen svarar emot behov som inte bara är ekonomiska men som kan åsättas ekonomiska värden, nämligen att nationer, medborgare, yrkeskategorier som verkar inom industri, handel och turism kan bedriva sin verksamhet.
Och allt detta gagnar inte bara de länder som gränsar till varandra i området utan också och framför allt de länder som ligger längre bort - jag tänker på Förenade Kungariket, Nederländerna och Tyskland - som oundvikligen utövar ett tryck på Alperna, på Alperna som i dag nästan är stängda, praktiskt taget ogenomträngliga.
Det skall också sägas att både de italienska och franska tunnelbolagen äntligen har enats om gemensamma förslag till lösningar och har investerat nästan 300 miljoner euro, som delas lika mellan företagen, för att trygga säkerheten.
Det sägs att denna tunnel när den åter tas i bruk - jag hoppas att detta blir mycket snart - kommer att vara världens säkraste.
Jag skall inte upprepa alla dess särdrag vilka kommissionären redan har berättat om.
Nu måste vi ta nästa steg, snabba upp den byråkratiska och tekniska processen för att bygga München-Verona, alltså Brenner-tunneln, och Lyon-Turin, alltså Fréjus-tunneln.
Dessa projekt är prioriterade.
Herr talman!
Avslutningsvis skall jag påminna om att det finns ett nytt förslag som skulle kunna bidra: järnvägslinjen Aosta-Martigny, som utgår från Milano, finns inte med bland de europeiska prioriteringarna, men skulle kunna föras in bland dessa om Frankrike och Italien lägger manken till.
Till slut en nyhet apropå detta: just i morgon skall den italienske ministern Lunardi och hans franske kollega Gayssot träffas för att komma överens om ett datum för att öppna Mont Blanc-tunneln.
Jag hoppas att detta datum kommer att ligga mycket nära i tiden.
