# ID: svediakorp-gov418992
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,379
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter, mina damer och herrar!
Först får jag tacka er hjärtligt, herr Adam, för er presentation av betänkandet liksom medlemmarna i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling för de bidrag som de lämnat i utskottets överläggningar och också för dagens debatt.
Jag är också mycket tacksam, eftersom det är viktigt att vi snabbt påskyndar behandlingen av detta förslag och snarast röstar om det, så att det sedan förhoppningsvis kan beslutas så snabbt som möjligt i rådet, så att denna ombildning av organisationen av marknaden för får- och getkött kan träda i kraft den 1 januari kommande år, och att premierna redan nästa år kan betalas ut enligt denna nya ordning.
Den viktigaste punkten i reformförslaget - det har ju också många betonat - är att man ersatt det differentierade utjämningsbidraget med ett schablonmässigt bidrag.
Detta för med sig en hel rad viktiga fördelar.
Detta nya bidrag är stabilt.
Det kan också beräknas i förväg.
Därmed får bonden också en möjlighet till säkerhet i planeringen på detta område.
Detta bidrag är framför allt också mycket mindre byråkratiskt, eftersom alla de kostsamma prisrapporteringarna försvinner, som för närvarande ligger till grund för deficiency payments, liksom samtliga hithörande komplexa beräkningar.
Dessutom är de naturligtvis också mycket, mycket begripligare för dem som föder upp får och getter.
Det ger producenterna en möjlighet att reagera på rätt sätt på de olika krav som marknaden ställer, eftersom ju stödet förblir opåverkat av prisutvecklingen.
Dessutom garanterar förslaget kommissionen stabilitet i budgeten och motsvarar sammantaget framför allt också bättre de mål som WTO ställt upp.
Jag tror att det i fråga om dessa principer finns ett brett samförstånd - det har också debatten visat.
Låt mig kort gå in på de viktigaste ändringsförslagen.
Några förslag gäller högst välkomna förbättringar i ordalydelsen.
Av den anledningen kan jag exempelvis gärna godta ändringsförslag 11, eftersom en noggrannare definition av begreppen " producent " och " jordbruksföretag " väsentligen bidrar till att förordningen förstås bättre.
Likaså kan jag tillstyrka ändringsförslag 16, i vilket det föreslås att bidraget skall betalas ut till den 31 mars och inte till den 30 juni.
Därigenom får producenten tillgång till bidraget ännu tidigare.
Jag välkomnar också förslaget att ändra definitionen av producenter i mindre gynnade områden, då jag anser att man skulle kunna förenkla detta begrepp ännu mera.
Därför skulle den hithörande ordalydelsen i ändringsförslaget behöva anpassas ännu noggrannare.
Däremot tycks det mig inte nödvändigt, att som det föreslås i ändringsförslag 44, specificera det extra bidraget för skyddsvallarna mot havet eller för marsklandet.
För dessa bidrag borde man kunna tillämpa bestämmelserna om mindre gynnade områden.
Därför tycks mig detta ändringsförslag egentligen inte vara nödvändigt.
Ändringsförslag 1, 6, 9, 22, 36 och 37 betraktar jag likaså som överflödiga respektive icke meningsfulla i samband med förordningen.
Andra förslag gäller behovet av en viss flexibilitet, som skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att ge extra stöd till denna sektor men framför allt också att på ett bättre och mera aktivt sätt förvalta de kvoter som tilldelas de enskilda medlemsstaterna.
De frågor som i detta sammanhang togs upp i överläggningarna gäller en hel rad av aspekter och möjligheter, som sträcker sig från extensifiering och miljöintressen till utveckling av kvalitetsprodukter, förbättring av marknadsföringsstrukturer och samarbete i producentsammanslutningar.
Angående detta skulle jag vilja säga er, att jag visserligen inte utan vidare kan godta de inlämnade ändringsförslagen, men att jag mycket väl förstår det budskap som de vill förmedla.
Jag skulle därför vilja följa upp de bakomliggande önskemålen för att finna lösningar som bättre tar hänsyn till de olika behov som finns på detta område i de enskilda medlemsstaterna.
Men det bör vara enkla lösningar.
Vi bör, tror jag, inte därigenom skapa någon ny byråkrati.
Samma sak gäller också för ändringsförslag 25 till 30 beträffande de nationella finansieringsramarna, vilka likaså lär syfta till mer flexibilitet i detta sammanhang.
Man måste här försäkra sig om att även dessa ramföreskrifter är praktiskt genomförbara och tar hänsyn till de mål som anförs i respektive ändringsförslag.
Ändringsförslag 12, 13 och 15 är egentligen de förslag som skulle få de största direkta följderna.
De gäller alltså den fråga som har diskuterats här om en höjning av bidraget till 30 euro för alla producenter liksom en höjning av tillägget för producenter i mindre gynnade områden till 9 euro.
Om man följde dessa förslag skulle utgifterna växa till 2,7 miljarder euro.
Även de - som ni kallat dem - mer moderata ändringsförslagen 45 och 46 skulle leda till merutgifter i storleksordningen 385 miljoner euro.
Vi har anpassat vårt förslag till den finansieringsram som man kom överens om i Berlin, och jag beklagar att jag därför inte kan ta hänsyn till era överläggningar - framför allt med tanke på att regeringscheferna praktiskt taget vid varje toppmöte betonar hur viktig och bindande denna finansieringsram är.
Jag måste också tillbakavisa förslaget om att betala ut samma bidrag till producenter av får- och getmjölk som till bönder som enbart ägnar sig åt köttproduktion.
Å andra sidan har jag med intresse tagit del av ändringsförslag 31 och 35, i vilka man föreslår tilläggsbidrag i händelse av ett avsevärt prisfall.
Förslaget till förordning innehåller emellertid redan en form av skyddsnät, som skall tillämpas i samband med prisfall som bringar marknaden i oordning.
Därför kan jag inte tillstyrka dessa förslag i denna form.
Innehållet i ändringsförslag 20, att inte ta hänsyn till de 15 första enheterna av får eller storboskap vid beräkning av besättningstäthet inom ramen för bestämmelserna om nötkött, pekar på ett problem, som egentligen inte faller inom ramen för denna förordning utan bör hänföras till de regler som gäller för marknaden för nötkött, och jag måste därför i detta sammanhang tillbakavisa detta förslag.
Jag vill emellertid gärna säga, att vi inom ramen för Midterm Review skall återkomma till denna punkt, när vi diskuterar bestämmelserna för nötkött och hur de fungerar.
Ändringsförslag 5, 7 och 33 gäller import från tredjeland.
Dessa förslag strider tyvärr mot internationella förpliktelser som vi har bundit oss till och kan därför inte godtas.
En annan viktig aspekt gäller frågan om spårbarhet.
I ändringsförslag 8 föreslås att man även skall ta upp denna fråga i den rapport om miljöpåverkan av får- och gethållning, som planeras till den 31 december 2005.
Jag förstår detta och delar helt och hållet era bevekelsegrunder, men är ändå av den uppfattningen att detta problem egentligen måste lösas mera kortfristigt och att vi inte kan vänta till den 31 december 2005.
Första steget mot att bättre kunna garantera djurens ursprung kräver att man skapar ett tillförlitligt märknings- och registreringssystem.
Eftersom ett sådant förslag måste vila på en annan rättslig grund, faller de föreslagna ändringarna helt enkelt inte inom ramen för denna förordning, eftersom denna förordning skulle sakna den rättsliga grund som krävs i detta sammanhang.
Jag anser ändå, att den del av ändringsförslag 42 som knyter bidragsgivningen till iakttagande av märknings- och registreringsföreskrifterna förefaller att vara en förnuftig utgångspunkt.
Jag kommer i varje fall att lägga fram ett sådant förslag för rådet.
Ändringsförslag 19 gäller möjligheten för medlemsstaterna till större flexibilitet vid fastställande av väntetider.
Denna fråga skall regleras inom ramen för föreskrifterna om genomförande.
Här behövs alltså inte något beslut av rådet, utan detta hör till kommissionens befogenheter.
I syfte att undvika fusk måste dock även av den anledningen ett effektivt system för märkning och registrering användas.
Avslutningsvis får jag än en gång tacka för betänkandet och ändringsförslagen.
Inom några områden råder samstämmighet, inom några områden kommer jag att vidarebefordra era önskemål till rådet även om jag formellt inte kan godta ändringsförslagen i deras nuvarande form, och tyvärr finns det också några förslag som ligger bortom mina finansiella möjligheter och som jag av den anledningen inte kan godta.
