# ID: svediakorp-gov418965
# author: Fruteau (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 358
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Tisdagen den 11 september 2001: linjeflygplan fulla med passagerare störtar mot två symboler för den amerikanska allsmäktigheten, i detta fall tvillingtornen och Pentagon.
Amerika har skadats i sin kärna, men det är också ett civilisationsprojekt som har drabbats.
Av detta förfärliga illdåd som drabbar USA, som är den främsta aktören inom och förmånstagaren till en allt mer orättvis globalisering, måste vi dra en lärdom: de industrialiserade länderna kan inte längre klara sig utan en diskussion om förbindelserna mellan nord och syd.
Demonstrationerna i Seattle, Göteborg eller Genua bar med sig de första symptomen på denna globala fraktur.
Det är nu lämpligt att ifrågasätta särskilt denna globaliserings regleringsorgan.
Betänkandet från vår kollega Harlem Désir är i detta hänseende upplyftande.
I Seattle till exempel bestod USA: s delegation av ungefär 150 personer, och Japans och EU: s delegationer av ungefär ett hundratal, medan merparten av utvecklingsländerna endast företräddes av en enda person.
Under dessa omständigheter är det svårt för planetens fattigaste länder att göra sitt folks röst hörd.
Om WTO: s legitimitet inte kan ifrågasättas, är dess funktionssätt och dess öppenhet, liksom dess effektivitet när det gäller fördelningen av rikedomar, mer än diskutabla.
Jag tycker att de förslag från föredraganden som syftar till att svara mot denna trefaldiga utmaning verkar gå i rätt riktning, och därför har jag röstat för hans betänkande.
Men våra handlingar får inte enbart bestå av detta: vi måste också agera direkt när det gäller de fattiga ländernas skulder, visa prov på mindre arrogans och mer respekt när det gäller våra partner på södra halvklotet, och upphöra med att vilja påtvinga dem vårt civilisationssätt.
WTO: s fjärde ministerkonferens, som skall äga rum i Doha i Qatar i november i år, är i detta hänseende ett tillfälle att ta i akt för att de uttalanden som är fulla av goda känslor skall omvandlas till konkreta åtgärder, som lika många stöttepelare i en mer rättvis och mer solidarisk värld.
