# ID: svediakorp-gov418953
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 371
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) I Poos-betänkandet läggs intressanta tekniska reformer fram för att göra det möjligt för råden att arbeta bättre " inom en konstant rättslig ram ", utan någon ändring av fördragen.
Men man förvånas över att inte finna den mest uppenbara reformen för att underlätta arbetet för rådet (allmänna frågor), vars överbelastning i dag utgör det främsta problemet: att dela det i ett råd för allmän samordning (allmän organisation av arbetet och institutionella frågor) och ett råd för utrikesfrågor, som naturligtvis skulle vara utpräglat mellanstatligt.
Denna enkla och praktiska reform får inte federalisternas stöd, eftersom de fruktar att reformen för gott skall locka till sig den höge representanten för GUSP till det nya mellanstatliga rådet för utrikesfrågor, när de tvärtom vill locka honom till gemenskapens mitt genom att placera honom i kommissionen, och genom att samtidigt ge kommissionen utrikespolitiska befogenheter.
Deras förslag är inte realistiskt.
I en vidare mening gör man i Poos-betänkandet inget försök att förutse hur morgondagens Europa kommer att se ut, och att därav dra slutsatser om hur rådet borde utvecklas.
Det kommer att vara ett Europa med många och diversifierade länder, och alltså nödvändigtvis ett Europa med en föränderlig geometri.
Av samma skäl kommer det att vara ett Europa där gemenskapsmetoden ofta kommer att betraktas som alltför rigid, och där det mellanstatliga arbetet kommer att inneha en stor roll, alltså ett Europa där åtskillnaden av fördragets " pelare " kommer att ha en varaktig existens.
Det kommer slutligen att vara ett Europa där Bryssels nuvarande beslagtagande kommer att ha kommit till en ända åtminstone får vi hoppas det-, och där de nationella demokratierna på nytt kommer att få ett ord med i laget.
Dessa stora riktlinjer får oss att inför framtiden utforma en central ställning för rådet, som borde ge det en ökad drivkraftsroll (initiativet till texter måste fördelas bättre), likväl som en roll med samordning mellan pelarna, mellan de olika sfärerna, mellan den nationella nivån och den europeiska nivån.
Det är denna typ av diskussion som det nu vore lämpligt att inleda.
