# ID: svediakorp-gov418945
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 385
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Europeiska rådet i Gent har precis tagit del av en rapport från kommissionen om förberedelserna för övergången till eurosedlar och euromynt, i vilken det läggs fram 40 " normer för god praxis " som föreslås för bankerna, regeringarna och detaljhandlarna i medlemsländerna " för att återta den tid som gått till spillo ".
Detta inskjutna inlägg från kommissionen måste beröra oss.
Varför är vi på efterkälken, när datumet för utbytet av mynten och sedlarna är fastställt sedan länge, och när regeringarna hade gott om tid att förbereda sig för det?
Det här är den mest troliga förklaringen: de ansvariga tycks ha ansett att privatpersonerna, som ändå sitter i fällan, skulle vara tvungna att anpassa sig.
Varför skulle man trötta ut sig under dessa omständigheter?
Denna inställning säger mycket om tankebanan bakom en åtgärd som man falskeligen har lagt fram som fullständigt inriktad på förbättringen av medborgarnas bekvämlighet.
När man går igenom förteckningen över de " 40 normerna för god praxis " märker man dessutom att det rör sig om små knep på en mindre betydande nivå - från den planerade visningen av priserna i euro till förlängningen av öppettiderna i bankernas kassor - vars effekter inte kan vara annat än marginella.
Men de stora tänkbara åtgärderna för att minska medborgarnas svårigheter har beslutsamt avfärdats, om det så rör sig om finansiella åtgärder (ersättning till handlarna och de små företagen för deras anpassningsansträngningar) eller tekniska åtgärder (inskrivning på sedlarna och mynten av både valören i euro och det motsvarande värdet i den nationella valutan).
När det gäller dubbel inskrivning på sedlarna och mynten är det sant att man borde ha tänkt på det tidigare, och att man för att göra detta verkligen borde ha varit intresserad av att underlätta för privatpersonerna.
Men inget är mer främmande för idégivarna till den gemensamma valutan.
Medborgarna kommer kanske trots allt - inget ont som inte för något gott med sig - således att upptäcka i början av nästa år att de i praktiken knappast har räknats när det gäller införandet av den gemensamma valutan.
Och kanske kommer de av detta att lära sig några allmänna sanningar om Bryssels verkliga natur.
