# ID: svediakorp-gov418940
# author: Carlotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 259
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Det finns svåra frågor, som frågorna om historiska sår, som förblir levande i det armeniska samfundet världen över.
I sin resolution från juni 1987 begärde Europaparlamentet att Turkiet skulle ha modet att öppna ögonen inför sitt förflutna för att kunna blicka framåt.
Ty den historiska sanningen är demokratins garant.
Den låter sig inte förhandlas, och kan inte medge några individuella, finansiella eller ekonomiska intressen.
I dag är det inte frågan om att erkänna det armeniska folkmordets realitet, eftersom vår kammare redan hade tillfälle att uttala sig 1987.
Det jag vill när jag begär att folkmordet skall nämnas i Lamassoure-betänkandet är inte att man skall återuppliva ett nedärvt hat eller underblåsa intoleransens glöd, utan att man skall återspegla de armeniska samfundens berättigade oro.
De armenier som i början av seklet utvandrade till våra länder väntar i dag på en rättvisans handling.
De vill att deras förfäder skall få en " moralisk begravning ".
Plikten att minnas är desto mer viktig vid en tidpunkt då de sista vittnena till landsflykten, de sista överlevande från massakerna, stilla slocknar.
Jag är övertygad om att inträdet i EU medför en anslutning till de grundläggande principer som föregick dess inrättande: demokrati, respekten för de mänskliga rättigheterna och för minoriteter.
Med detta tillvägagångssätt uppmanas särskilt varje kandidatland att acceptera sitt förflutna för att kunna sluta fred med sin egen historia.
Kammaren gick inte på min linje, vilket jag beklagar.
