# ID: svediakorp-gov418939
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 242
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Vi röstade emot Lamassoures betänkande om " Turkiets framsteg på vägen mot anslutning ", eftersom vi inte förstår hur föredraganden kan förena sin uppfattning av ett federalt Europa, med starka överstatliga befogenheter, med Turkiets införlivande.
Lagstiftningen måste nämligen svara mot ett folks identitet, och tillämpningen av demokratin hör till detta sammanhang.
Vi har redan nu misslyckats med att finna det europeiska folket.
Hur skulle det då vara med det turkisk-europeiska folket?
Lamassoure-betänkandet har i praktiken endast den förtjänsten att det i fullt dagsljus lägger fram det nuvarande Europas motsägelser.
Om det är nödvändigt att etablera ett starkt samarbete med Turkiet, kan detta samarbete inte under några omständigheter införas genom att en överstatlig makt dikterar regler som tillämpas på samma sätt för alla, utan det måste vara följden av en dialog från nation till nation, inom ramen för ett Europa med en föränderlig geometri.
I Lamassoure-betänkandet hoppar man dessutom över erkännandet av det armeniska folkmordet år 1917, utan tvivel med avsikten att blidka Turkiet.
Enligt vår åsikt borde man vara mer rättfram och begära att Turkiet erkänner detta folkmord.
Det är naturligtvis svårt, men Turkiet skulle inte vara det första landet att beklaga en mörk episod i dess historia.
Landet borde sedan ta ansvar för följderna, i ett verkligt försoningssyfte, genom att återupprätta de diplomatiska förbindelserna med Armenien.
