# ID: svediakorp-gov418891
# author: Lamy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,467
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Efter 15 år av förhandlingar har vi faktiskt kommit till den sista etappen för Kinas och Taiwans anslutning till WTO.
Kommissionen redogjorde för anslutningsvillkoren så att ni skulle kunna avge ett yttrande.
Jag skulle vilja tacka kammaren, framför allt utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi samt föredraganden, Gahrton, för att ni har prioriterat den här frågan.
Om ni följer föredragandens rekommendation kommer unionen att kunna ge grönt ljus för Kinas anslutning vid nästa ministerkonferens vid WTO, som, vilket ni vet, äger rum i Doha den 9-13 november i år.
Med de handlingar som lades fram till er har ni kunnat ta del av förhandlingens alla tekniska delar.
Jag skall inte återkomma till det i dag, men skulle vilja delge er några mer politiska funderingar, genom att reagera både på det dokument som Gahrton har lagt fram och på hans inlägg - bägge två förtjänar det.
Jag skulle först och främst vilja betona att en förhandling om WTO-medlemskap har en särskild karaktär och försöka rätta till det intryck som ert betänkande ger, herr Gahrton, nämligen att detta är något som vi skulle ha skött på ett alltför ensidigt sätt.
En anslutning till WTO är inte något som förhandlas fram inom traditionella multilaterala ramar där man gör eftergifter på grundval av ömsesidighetsprincipen.
I en anslutningsförhandling, åtminstone gäller detta en anslutning till WTO (jag säger detta med försiktighet, eftersom den här platsen upptogs av Günter Verheugen för mindre än en timme sedan) är det tvärtom så att ett land lämnar in en medlemskapsansökan, att ett land ber om att få träda in en klubb där medlemmarna redan har förhandlat fram åtaganden sinsemellan.
Ansökarlandet måste således betala för att komma in i klubben genom att erbjuda åtaganden som gäller tillträde till marknader, åtaganden som återspeglar det som medlemmarna redan har kommit överens om sinsemellan.
I ert betänkande betonas det flera gånger, med vissa förebråelser som inte har undgått mig, den positiva ton som kommissionen använder för att beskriva de resultat som vi har kommit fram till efter dessa 15 år av förhandlingar.
Även om kommissionen inte har en jublande attityd - tvärtemot vad som sägs i betänkandet - anser jag att vi ändå kan se på dessa resultat med tillfredsställelsen av att ha ett fullgjort arbete.
Vårt uppdrag bestod i första hand i att försvara unionens intressen i dessa förhandlingar, och det är vad vi har gjort.
Men det stämmer också att detta avtal inte är någon ensidig seger för unionen, vilket ni tycks klandra oss för i viss mån, om jag har förstått det rätt.
Är detta en seger lockas jag att säga att det är en multilateral seger, i den bemärkelsen att det är det multilaterala systemet i sin helhet som går stärkt ur det här.
Man kan inte försvara WTO: s globala uppgift genom att utesluta ett land som företräder mer än 20 procent av världens befolkning.
Frågan bestod således inte i att ta reda på om Kina skulle ansluta sig till WTO, utan när det skulle ansluta sig.
Och efter 15 år av förhandlingar - en lång tid - har de olika berörda parterna, Kina och dess handelspartner, kommit fram till slutsatsen att tiden är inne.
Ett av unionens viktigaste mål var att dessa förhandlingar verkligen skulle leda till en förstärkning av det multilaterala systemet.
Kina var således tvunget att anamma det man skulle kunna kalla det multilaterala regelverket - inte heller på den punkten gör jag någon vågad jämförelse - dvs. de framsteg som har gjorts inom ramen för GATT, och därefter WTO, sedan ett halvt sekel tillbaka.
Vi har sett till att nivån på de kinesiska åtagandena erbjuder en sådan garanti.
Men anslutningen till WTO är också en seger för Kina, eftersom den utgör ett viktigt villkor för vad vi anser vara fullföljandet av landets exceptionella ekonomiska utveckling.
Den kinesiska utrikeshandeln har ökat med i genomsnitt 15 procent per år under de senaste 20 åren.
Det är således bokstavligen en explosion.
Anslutningen till WTO gör det dessutom möjligt för Kina att ge sin handelspolitik en stabil ram, i och med den garanti om att de avsättningsmöjligheter som är avgörande för Kina bevaras.
I egenskap av medlem blir det dessutom möjligt för Kina att försvara sina kommersiella intressen genom att bli en fullvärdig deltagare vid nästa förhandlingsrunda.
Jag anser slutligen att det är självklart att anslutningen till WTO endast är en faktor, möjligen avgörande, men dock endast en faktor i den reformprocess som inleddes av Deng Xiaoping 1978 och som hans efterträdare har fortsatt.
Denna anslutning är mycket mer än ett mål i sig: den är en konsekvens av dessa tidigare reformer och en språngbräda för nya kommande reformer.
Att Kina ansluter sig till WTO innebär inte att dessa reformer rättfärdigas, och enligt min mening vore det sannolikt förmätet att försöka urskilja exakt vad som kommer att följa av själva anslutningen i förhållande till det som hänger samman med den pågående reformprocessen i Kina.
Denna nära koppling mellan tidsplanen för de interna reformerna och anslutningen till WTO har erkänts av Kinas handelspartner, särskilt av unionen, eftersom man har godtagit övergångsperioder för genomförandet av vissa åtaganden.
Vårt mål var faktiskt slutpunkten, själva syftet, mer än hastigheten i sig.
Herr Gahrton!
Ni hänvisade till två arbeten där man insisterar på de faror som en anslutning till WTO skulle innebära för Kina när det gäller regionala spänningar och sociala oroligheter.
Jag tror inte att de kinesiska myndigheterna underskattar den typen av problem, eftersom deras huvudsakliga politiska mål tycks vara att garantera stabilitet och integritet för sitt land.
Av de samtal jag har haft med dem har jag förstått att Kina ser anslutningen till WTO just som en viktig del av fortsättningen på de senaste 20 årens reformer, och således en fortsättning på den tillväxt som har gjort det möjligt att kontrollera de interna spänningar som finns här och var.
Kinas BNP per invånare har fyrdubblats under de senaste 20 åren.
Vi har således att göra med ett klassiskt fall av, även om det är specifikt, samband mellan handel och utveckling.
Vi vet alla, och det säger jag ofta inför er, att avregleringen av handeln är en bra sak, under förutsättning att den åtföljs av sådant som gör att tillväxten kan ta sig uttryck i en hållbar utveckling, dvs. interna politiska åtgärder på det sociala området och i miljöfrågor.
Utan en sådan politik skulle de välgörande effekterna av handelns avreglering inte åstadkommas.
Ur den synvinkeln anser vi att Kinas anslutning är en uppmuntran till bättre sådana interna politiska åtgärder.
Jag tror att landets anslutning kommer att förstärka rättsstaten i Kina.
De grundläggande principerna öppenhet, icke-diskriminering, administrationens effektivitet och en oberoende rättslig kontroll, som är en del av Världshandelsorganisationens regelverk, kommer enligt vår mening att bidra till en positiv utveckling av det ekonomiska, rättsliga och sociala systemet i Kina.
Under hela förhandlingen har vi hur som helst varit angelägna om att föreslå gradvisa åtgärder som gör att en helt ny del av den kinesiska ekonomin inte utsätts för utländsk konkurrens från en dag till en annan.
Jag skulle sammanfattningsvis vilka betona det faktum att förhandlingarnas resultat är balanserat.
Visst har vi försvarat europeiska intressen, och det dokument som vi har lagt fram för rådet och parlamentet återspeglar den strategin.
Nej, det stämmer inte att vi inte bryr oss om konsekvenserna för Kina och WTO.
Ja, anslutningen kommer att inverka positivt på den fortsatta ekonomiska utvecklingen i Kina, och således fortsatta interna reformer.
Under alla omständigheter är det kineserna själva som har fattat beslutet om en integration i den internationella ekonomin, vilket är ännu bättre.
Samtidigt kan vi inte annat än glädja oss åt att se att Taiwan för första gången blir en fullvärdig medlem av en internationell organisation, på villkor som stämmer överens med dess ekonomiska utveckling och dess ställning som industrialiserat land.
Herr talman, mina damer och herrar!
Jag skulle återigen vilja tala om för kammaren att vi kan tacka min företrädares, Sir Leon Brittans, klokhet för dessa två resultat.
Han gjorde de här två ländernas WTO-medlemskap till unionens handelspolitiska prioriteringar.
Jag avslutar bara ett arbete som han inledde på bred front och på ett klarsynt sätt.
