# ID: svediakorp-gov418866
# author: Volcic (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 317
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Turkiet har ett nytt tillfälle att utnyttja sin strategiska position, sin välkända militära kapacitet: låt oss hoppas att landets västvänliga läggning på ett bättre sätt än tidigare denna gång skall konkretiseras i nödvändiga interna reformer.
Lamassoure tecknar en positiv och detaljerad bild av landet men döljer inte, trots vissa positiva signaler, sin oro över att Turkiet skulle kunna falla tillbaka i en situation som är sämre än dagens.
Det är bra att den lokala regeringen har lagt fram ett program med villkor för inträdet i Europa, bra att den arbetar med konstitutionen, men det är illa att man inte tydligt har definierat vare sig hur eller när reformerna skall genomföras.
Europeiska unionen begär inte att alla skall följa samma väg, men vissa värden, vissa mänskliga rättigheter och principer för det demokratiska livet måste respekteras i Turkiet och även i dess fängelser - och Europa har tålamod.
Ett sista påpekande: frågan om folkmordet på armenierna växer egendomligt nog med åren.
I dag tolererar människor inte längre vare sig lögner eller undanflykter när det gäller det förflutnas fasor.
Det behöver till exempel inte påpekas i vilken utsträckning historikerna i forna fiendeläger har bidragit till att blidka oroliga själar och dämpa känslorna genom att beskriva den blodiga bild som tecknades under de båda världskrigen.
Detta är ett exempel som snarast manar till efterföljd bland turkar och armenier, för att inleda en normalisering av rapporterna mellan de båda grannländerna.
Jag är dessutom övertygad om att Armenien skulle vara berett att resa ett minnesmonument över landets lidande framför någon av de europeiska institutionerna som en historisk påminnelse.
På så sätt skulle även vi kunna skriva ett dokument om Turkiet utan några problem när det gäller hur frågan om armenierna skall hanteras.
Att minnas för att kunna gå vidare!
