# ID: svediakorp-gov418861
# author: Gahler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 366
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det var nog tur att jag tog av mig hörlurarna relativt tidigt.
Därmed har jag förmodligen besparat mig ett och annat.
Alain Lamassoure har lagt fram ett mycket bra betänkande.
Det har många kolleger sagt.
Jag skulle vilja ge betänkandet attributet rättvist, för jag tror att Turkiet liksom alla andra kandidatländer har rätt att kräva ett rättvist betänkande.
Detta innebär att vi faktiskt tar upp och pekar på alla brister och tillkortakommanden, men att vi även erkänner de framsteg som har gjorts.
Jag vill säga följande till våra turkiska kolleger och till den turkiska allmänheten: Studera betänkandet i sin helhet och inte endast delvis, precis som vi bemödar oss om att uppmärksamma all utveckling som sker i Turkiet.
När allt kommer omkring är jag av den åsikten att det Turkiet som påbörjar sin väg mot att uppfylla Köpenhamnskriterierna är ett bättre Turkiet än det som väljer att inte göra det.
Det är ett Turkiet som lyfter fram de krafter som försöker få bukt med de oacceptabla brister som fortfarande finns i den inhemska politiken.
Man kan verkligen inte vänta sig några politiska fördelar av detta.
Visserligen kan vi konstatera att vi, givetvis med rätta, önskar att alla muslimska länder i världen vore strukturerade som Turkiet och att vi då, inte minst i ljuset av den 11 september, skulle ha färre problem.
Dessa fördelar leder inte till att vi blundar när det handlar om anslutningskriterierna.
Å andra sidan har Turkiet rätt att kräva att inte bli ålagd särskilda kriterier.
Till exempel ser jag Lamassoures formulering av frågan om Armenien som något mycket positivt.
Efter vårt uttryckliga uttalande om folkmordet förra året kan vi i år se att det uppenbarligen sker en positiv förändring.
Vi kan nämligen konstatera att människor sätter sig ner för att tillsammans diskutera det förgångna.
Mitt eget land har mycket goda erfarenheter av detta, och även i detta konkreta fall tror jag att det är den väg vi bör stödja om förhållandet mellan grannarna Turkiet och Armenien i framtiden skall kunna ta en positiv vändning.
