# ID: svediakorp-gov418859
# author: Katiforis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 467
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar ledamöter!
I Lamassoures betänkande stöds uppfattningen att Turkiet har en rättighet att bli medlem i Europeiska unionen.
Det är det grundläggande budskapet i betänkandet.
Jag, å min sida, anser att det inte bara är Turkiets rättighet, utan även ett vitalbehov för landet.
Turkiet har historiskt gjort en beundransvärd ansträngning att närma sig Europa.
En ansträngning som inte har påbörjats i dag, utan mycket tidigare.
Turkiets ansträngningar i moderniserande riktning påbörjades i slutet av 1800-talet.
Vi greker, i egenskap av Turkiets grannar och som Turkiets - om uttrycket tillåts mig - " historiska fiender ", vet det bättre än någon annan.
Vi vet också av egen erfarenhet hur svårt det är att lämna den österländska despotismens tradition bakom sig för att utveckla ett modern samhälle.
Denna tradition har vilat särskilt tung på Turkiet, eftersom landet har befunnit sig i toppen av despotismens pyramid i vår region.
Herr talman!
Turkiet har haft den historiska oturen att klara sig i stort sett intakt - naturligtvis inte intakt, eftersom landet har drabbats väldigt hårt - men det har inte besegrats vare sig i första eller andra världskriget.
Det kan ibland vara tursamt att besegras i krig.
Vi får inte glömma att Frankrike och Tyskland - Europeiska unionens kärna - båda har besegrats, det ena landet i början och det andra landet i slutet av andra världskriget, och jag tror att de därigenom har lärt sig att vapenmakt och våldsam konflikt inte är rätt medel att överleva i dagens värld.
Jag tror att katastrofen den 11 september har visat oss att det krävs förlikning för att överleva i dagens värld - naturligtvis inte förlikning med terroristerna, men förlikning när det gäller de spänningar som finns mellan oss - just för att isolera terroristerna och lägga grunden till en värld som är säker och rättvis.
Turkiet är ett europeiskt land tillhörande tredje världen som bör lära sig den läxa som Frankrike och Tyskland har lärt sig: att vi i vår tidsålder, för att komma framåt, måste sluta utkämpa 1920-talets och 1940-talets krig.
Turkiet har enligt min mening byggt upp både en inre mekanism och ett system för utrikesförbindelser som styrs av idén om kontroll.
På det sättet tyranniserar landet sitt folk, och den förfärliga historien med fångarna som begick självmord är ett exempel, men det finns även många andra.
Herr talman!
Det steg som Turkiet måste ta är självfallet svårt.
Turkiet försöker, och vi måste hjälpa landet och välkomna det i Europeiska unionen i den mån som det själv anstränger sig att komma oss närmare.
