# ID: svediakorp-gov418853
# author: Belder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 611
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I början av den här månaden stod det att läsa på förstasidan i en större nederländsk dagstidning: " Som terrorister kan vi göra som vi vill ".
Kanske en allt för gripande och därför inte sanningsenlig tidningsrubrik?
Tvärtom.
Den avslöjande intervjun med en anonym medlem i den vänsterextremistiska terrorrörelsen Dev Sol stämde helt med den förfärliga rubriken.
Den öppenhjärtige turkiska terroristen lät det inte råda något tvivel över att hans organisation utnyttjar medlemsstaterna i Europeiska unionen som utgångspunkt för sina mordaktiga aktioner mot den turkiska staten och som finansieringsreservoar, spontan eller inte.
" I Europa går nämligen allt ", sade mannen helt enkelt.
Och om Europa skulle göra allvar av sin terrorbekämpning så skulle det utföras attentat även här, hotade han.
I det nästan kompletta betänkandet av kollega Lamassoure ägnas ingen uppmärksamhet åt just det här högst aktuella problemet.
Ändå är det sedan flera år en turkisk irritation gentemot EU: s medlemsstater!
Det uppvägs inte riktigt av föredragandens uppskattning, uttalad i punkt 29, för det turkiska bidraget i kampen mot den internationella terrorismen.
Angående terrorismen i Turkiet konstateras det i betänkandet av Lamassoure i skäl G att " De problem som är förknippade med de olika typerna av terrorism som Turkiet upplevt är till största delen övervunna ".
Jag skulle gärna vilja veta av rådet och kommissionen om de delar detta, som jag anser alltför snabba, konstaterande.
Från officiellt turkiskt håll hörs helt andra ljud.
Röster som efter de sataniska attackerna mot USA har vunnit i styrka.
De tolkar känslorna hos djupt kränkta makthavare.
Under flera år kunde de inte ens räkna med europeisk solidaritet i deras blodiga strid mot turkiska terrororganisationer.
Tvärtom, medlemsstater i Europeiska unionen erbjöd och erbjuder skydd åt aktivisterna i dessa rörelser.
Nu får Turkiet på nåder vara med i den internationella koalitionen mot terrorism, det är så myndigheterna i Ankara häcklar den här typiskt västerländska toleranspolitiken.
Efter det oförglömliga datumet tisdag den 11 september anser Turkiet att det är dags att äntligen förvänta sig effektiva åtgärder för terrorbekämpning från Europeiska unionen och dess medlemsstater.
Det betyder konkret att uppfylla Turkiets begäran om utlämnande av turkiska terrorister i stället för att ge dem asyl eller uppehållstillstånd.
Europeiska unionen och dess medlemsstater borde äntligen erkänna det ständiga utrikes- och inrikeshotet mot Republiken Turkiet.
Det måste, åtminstone ur turkisk synvinkel, bli ett slut på européernas dubbelmoral.
En dubbelmoral från EU: s sida gentemot Turkiet som betonar de mänskliga rättigheterna, hand i hand med ett försummande av kampen mot den internationella terrorismen kan inte tolereras.
Jag talar här om den turkiska synvinkeln.
Är den här starka kritiken mot Europa från Turkiets sida berättigad?
Faktum är att diverse våldsgrupper av turkiskt ursprung har byggt upp organisationer i medlemsstater i Europeiska unionen.
Särskilt efter den 11 september har det blivit svårare för Bryssel och huvudstäderna i Europeiska unionen att stillatigande förbise det faktumet.
Hur tänker rådet och kommissionen i framtiden lägga upp samarbetet med Turkiet, som ju ändå är ett land som formellt har en ställning som kandidatland, när det gäller bekämpandet av den internationella terrorismen?
Det saknas verkligen inte juridiska och politiska fallgropar.
Den långt ifrån milda kritiken mot betänkandet av Lamassoure talar här sitt tydliga språk.
Ändå så kommer framstegen i samband med Turkiets anslutning till Europeiska unionen bland annat att bero på den europeiska reaktionen på Turkiets " öppna flank ", alltså landets sårbara plats för terrorattacker.
