# ID: svediakorp-gov418850
# author: Cohn-Bendit (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 590
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar tolkar!
Jag vill tacka de sistnämnda för att de är fler än vi själva är i denna församling, i syfte att tolka denna mycket viktiga debatt sent på kvällen.
Ja, herr Pasqua, ni kommer att få rätt att ta ordet, det kommer att bli mycket intressant.
Det är inte sent, det här är morgon för er, det vet ni - under alla förhållanden har vi mycket olikartade ståndpunkter, från morgon till kväll.
Det går således mycket bra.
Det jag ville säga var inte att upprepa det vi har sagt varandra sedan Lamassoure inledde arbetet med sitt betänkande, som faktiskt inte bara är ett väl hopsnickrat betänkande, som man säger på tyska, utan ett betänkande där det sägs tydliga saker på ett klokt och väl avvägt sätt.
Det är också ett betänkande präglat av stort samförstånd, vilket innebär att Lamassoure faktiskt har försökt sammanföra de olika uppfattningar som finns här i parlamentet.
En sak är uppenbar: Turkiet försöker, Turkiet försöker med reformer, Turkiet gör ansträngningar, och ändå går det mycket, mycket långsamt framåt.
Och att det går långsamt framåt är inte av illvilja.
Det går långsamt framåt eftersom den demokratiska kulturen, den öppna kulturen, inte är en kultur som i ett ännu mycket auktoritärt samhälle lyckas tränga in i människors beteende, vilket även gäller ledarnas, vissa politiska krafters och militärernas beteende.
Vår roll, Europeiska unionens roll, är därför inte bara att komma med tillrättavisningar.
Vår roll är att ledsaga Turkiet mot demokrati, dvs. att ha ståndpunkter att försvara.
Och därför vill jag framföra en synpunkt, och jag vill be alla dem som fortfarande vill tala om för Turkiet att ett folkmord ägde rum för 75 år sedan - vilket är sant, på vilket sätt är detta något som åtföljer debatten i Turkiet i dag?
Jag tror inte att detta är något som åtföljer den debatten.
Det vi däremot har i dagens debatt, i det betänkande som vi har framför oss, är en möjlighet att föra en verkligt laddad dialog med det turkiska samhället, med den turkiska regeringen.
Om vår syn på demokrati, på friheter, på Europas utvidgning och därmed den plats som Cypern kan och bör ha i Europa, och den plats som Turkiet kan och borde ha i denna process.
Men jag tror att vi måste vara tydliga.
Denna rörelse är en rörelse som en dag kommer att ge upphov till större besvikelser än andra.
Och jag tror inte att Europaparlamentet, att samhällena i Europeiska unionens medlemsländer, i all oändlighet orkar med en situation som aldrig tycks förbättras.
Därför skulle jag vilja avsluta med en vädjan till de turkiska parlamentsledamöterna som sitter där uppe på åhörarläktarna, och säga till dem att de skall veta - om de verkligen vill att det Turkiet som de älskar och som de i dag leder in i Europeiska unionen - att de ansträngningar som vår demokratisyn kräver av Turkiet är ansträngningar som går långt längre än dem som nu görs av den turkiska nationalförsamlingen.
Dessa ansträngningar går längre än vad som förefaller godtagbart för de turkiska militärerna.
Och om ansträngningarna inte går så pass långt kommer vi kanske inte att få en gemensam framtid, vilket vore synd.
