# ID: svediakorp-gov418845
# author: Lamassoure, Alain (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,286
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Sedan den senaste resolutionen antogs i november förra året om betänkandet av Philippe Morillon, som jag vill hedra, har Turkiet genomgått ett år rikt på kontraster: ett svart år ekonomiskt sett, ett kritiskt år politiskt sätt och ett år av framgångar, om än ojämna framgångar, på vägen mot anslutning.
Å enda sidan bör vi välkomna dessa påtagliga framsteg.
Inför den mycket allvarliga finansiella kris som Turkiet stod inför i början av året var regeringen tvungen att agera akut.
Ett program för sanering och radikal återuppbyggnad, utformat av Dervis, undertecknades av regeringskoalitionens tre parter och genomförs sedan i våras på relativt tillfredsställande villkor.
Detta program möjliggör reformer som har skjutits upp under lång tid och, mer allmänt, en upprensning i förbindelserna mellan den politiska och ekonomiska världen.
Men på kort sikt är de oundvikliga effekterna en mycket kraftig minskning av nationalinkomsten, i storleksordningen 8 procent för det här året, vilket riskerar att få allvarliga sociala följder.
Försämringen av världskonjunkturen före och efter den 11 september kan tyvärr bara göra saneringsinsatserna än mer komplicerade.
Under år 2001 har Turkiet verkligen börjat närma sig europeiska demokratiska normer.
Vi bör välkomna det faktum att en stor del av den turkiska regeringens och det turkiska parlamentets insatser har ägnats åt, trots ett synnerligen svårt ekonomiskt läge, grundläggande reformer som är förknippade med den europeiska metoden.
I mars lade regeringen fram sitt nationella program för införlivande av regelverket.
Det är en första reformkatalog.
Den är fortfarande inte klar när det gäller tidsplanen för genomförande och den exakta räckvidden av de föreslagna åtgärderna, men redan i september månad började nationalförsamlingen behandla flera tiotals konstitutionella ändringsförlag, ca 34, vilka antogs i början av oktober.
Resultatet går inte så långt som till dagens demokratiska normer.
Dödsstraffet är inte helt avskaffat, de icke-turkiska språken är inte längre förbjudna men inte helt erkända, det nationella säkerhetsrådet kommer att finnas kvar, även om antalet civila som deltar där blir större.
Men det viktigaste och mest beklagansvärda är att man uttryckligen har avvisat principen om den internationella rättens överhöghet - och i framtiden därmed, eventuellt, den europeiska rätten - framför nationell rätt.
Det har trots allt gjorts obestridliga framsteg, som har välkomnats av Europeiska kommissionen och Europarådet.
Dessutom lade regeringen den 8 oktober fram ett paket med lagstiftning om fri- och rättigheter, som bl.a. rör strafflagen och det straffrättsliga förfarandet, antiterroristlagen, presslagen, lagen om politiska partier samt lagen om föreningar och demonstrationer.
Det tredje framsteget utanför parlamentet är att vi i somras kunde se början till en offentlig debatt om den tabubelagda frågan om militärernas roll i det turkiska politiska livet.
Till sist skulle jag vilja lyfta fram president Sezers mod att kritisera korruptionen, det turkiska samhällets inneboende plåga, och för att han använder sin vetorätt på lagstiftningsområdet för att vända sig emot texter som skulle markera en tillbakagång för demokratin.
Det förekommer nämligen också förseningar, och till och med tillbakasteg.
På det politiska planet har året präglats av tragiska händelser i de turkiska fängelserna.
Jag kommer strax att lämna plats för Daniel Cohn-Bendit, som ledde den parlamentsdelegation som har besökt de turkiska fängelserna, så att han kan ge sin syn på saken.
Förslaget till reform om den audiovisuella sektorns status har censurerats av republikens president.
Han respekterar inte principen om den audiovisuella sektorns oberoende i förhållande till den politiska makten.
Upplösningen av det främsta oppositionspartiet Fazilet har visat att det turkiska politiska systemet inte är stabiliserat, och att det omedelbart krävs lagändringar i fråga om partiernas status.
Allmänt sett finns det en ihållande skillnad mellan de goda avsikterna och verkligheten på området för mänskliga rättigheter, där framstegen är alltför långsamma.
Tortyr och förnedrande behandling av fångar är fortfarande vanligt.
Yttrandefriheten är fortfarande reglerad på ett onormalt sätt.
Flera tusentals personer sitter i dag i fängelse för brott som innebär att de hos oss skulle kvalificeras som samvetsfångar.
De främsta organisationerna för försvar av de mänskliga rättigheterna utsätts för verkliga rättsliga trakasserier.
I sydöst har man ännu inte dragit fördel av slutet på PKK: s väpnade terrorism för att inleda en övergripande politik för provinserna i sydöst och den kurdiska identiteten.
Inte heller utnyttjade man det tillfälle som erbjöds i och med domen i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna för att frige Leila Zana och övriga tidigare ADEP-ledamöter som fortfarande sitter fängslade.
Och slutligen, efter det att parlamentet hade behandlat betänkandet av Poos för några veckor sedan, kunde vi förvånat konstatera att Denktas vägrar att återuppta de samtal som hade föreslagits av kommissionär Verheugen - som jag vill hedra - och av FN: s generalsekreterare när det gäller Cyperns status.
Vi kan konstatera att Turkiet fortsätter att blockera förslaget till avtal mellan Europeiska unionen och Nato, ett förslag som trots allt brådskar med hänsyn till det spända internationella läget.
I den här frågan liksom i andra kvarstår intrycket att de öppenhetstecken som de offentliga myndigheterna ibland visar kan ifrågasättas av en militär makt som fortsätter att ha ett onormalt stort inflytande i det turkiska politiska livet.
Sedan vi antog vår resolution den 15 november 2000, vilken åberopas i vårt aktuella resolutionsförslag, är våra turkiska partner medvetna om hur stor vikt parlamentet lägger vid ett officiellt erkännande av folkmordet på armenierna.
Vi hoppas att samtalen, såsom dialogen mellan f.d. diplomater och forskare vid universitet i Armenien och Turkiet, gör det möjligt att nå fram till en gemensam analys med stöd av vetenskapligt erkända historiska fakta.
Herr talman, mina kära kolleger!
Det kommande året kommer att bli avgörande för att pröva de turkiska politiska ledarnas och hela det turkiska samhällets verkliga vilja att närma sig Europeiska unionen.
Under de närmaste veckorna får vi möjlighet att bedöma den exakta räckvidden av de författnings- och lagreformer som rör rättsstatens principer.
De kommande månaderna kommer att bli avgörande när det gäller att bedöma ansträngningarna för att modernisera ekonomin.
När det slutligen gäller den avgörande statusen för Cypern, efter 27 år av politisk oföränderlighet, kommer sanningens minut att infalla senast hösten 2002.
När förhandlingarna om Cyperns anslutning till unionen kommer att ha avslutats, vilket är tänkt att ske ungefär vid den tidpunkten, kommer varje part att slutligen behöva inta en tydlig ståndpunkt.
Vi kommer att döma efter handling.
Turkiet vill ha sin samhälls- och demokratimodell.
Det är ett helt legitimt mål.
Europeiska unionen påtvingar inte någon en enhetlig modell, tvärtom.
EU: s originalitet ligger i konsten att låta folk med skiftande historia leva och verka tillsammans, och ländernas respektive historia har för övrigt länge präglats av motsättningar och vitt skilda synsätt på grundläggande frågor, såsom samhällsorganisation, utveckling av seder och bruk, förhållanden mellan den andliga och politiska världen, status för minoritetsgrupper och etniska minoriteter samt subsidiaritetsprincipens tillämpning.
Men det finns två krav som vi alla ställer upp på.
Först och främst finns det universella värden som överallt fordrar samma garantier för människans grundläggande rättigheter och det demokratiska livet.
Och för det andra att modeller som har utformats under de gångna århundradena måste anpassas efter det nya århundradets krav.
Det europeiska bygget är vårt medel att hjälpa varandra att respektera dessa krav och bevara våra särdrag i en dramatisk och riskfylld värld.
