# ID: svediakorp-gov418835
# author: Cushnahan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 344
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Först och främst skulle jag vilja sälla mig till de andra talarna och hylla min kollega och föredraganden Broks utmärkta arbete.
Alla analyser av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens utveckling skulle tyvärr leda till slutsatsen att Maastrichtfördraget offrade den politiska integrationen för att garantera ekonomisk integration och att det, till följd av detta, undergräver EU: s potential att bli en ledande politisk aktör på världsarenan.
Detta har aldrig varit tydligare än under krisen i Bosnien då det fanns en avsevärd splittring mellan medlemsstaterna.
Våra medlingsansträngningar var otursförföljda.
Det är också sant att vi var ineffektiva som fredsstiftare.
Det slutade med att vi blev USA: s underordnade partner i stället för en likvärdig partner.
Ett tag verkade det som om vi hade lärt oss något av denna bistra erfarenhet, och det fanns en beslutsam ansträngning i Amsterdamfördraget att garantera mer sammanhållning inom vår gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska inställning.
Även om slutresultatet från fördragsförhandlingarna utgjorde ett steg framåt, gick de inte tillräckligt långt.
Jag antar dock att vi måste vara tacksamma för att avsevärda framsteg skedde vid toppmötena i Köln, Faro och Helsingfors.
Vilka institutionella och övriga förändringar som än äger rum, kommer det aldrig att ske några verkliga framsteg såvida inte, och förrän alla medlemsstater handlar och talar som en.
Den nuvarande situationen i kölvattnet efter den 11 september betonar denna punkt.
EU hade ett tillfälle att vara en likvärdig partner med USA i bemötandet av krisen.
Tyvärr har den brittiske premiärministern Tony Blairs soloföreställning allvarligt undergrävt EU: s inflytande och vår utrikespolitiska strategi.
Detta problem förvärrades ytterligare genom Förenade kungarikets, Tysklands och Frankrikes beslut att hålla ett minitoppmöte före Europeiska rådets möte i Gent.
Om handlingar som denna fortsätter, antingen från enskilda medlemsstaters sida eller från en grupp av medlemsstater, kommer EU: s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik att slås i spillror, trots kommissionär Pattens och Solanas bästa ansträngningar.
