# ID: svediakorp-gov418826
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,062
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Jag beklagar de orsaker som ni hänvisade till herr talman.
Brandövningen har inneburit att denna viktiga debatt på ett sätt är ett oavsiktligt offer för vikten av att stärka vår parlamentariska säkerhet.
Jag måste tyvärr gå snart, eftersom ministern och jag skall vara i Bukarest i morgon bitti - en utmanande resa vid denna tidpunkt på kvällen från Strasbourg!
Vi måste vara där för inledandet av konferensen om stabilitetspakten i morgon, som, och det är inte helt irrelevant för vad den ärade ledamoten säger i detta betänkande, åtminstone visar på att en del framsteg har skett under de senaste åren för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik som håller på att utvecklas.
Jag skulle vilja gratulera den ärade ledamoten till vad som är ett mycket omfattande och värdefullt betänkande.
Som han själv sade i sina inlägg, verkar det som om utvecklingen av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik är än mer läglig med tanke på de förfärliga händelserna hösten 2001.
Den ärade ledamotens betänkande ger en mycket korrekt överblick av vad som hittills har uppnåtts.
Jag välkomnar särskilt hans förslag till en stark parlamentarisk dimension inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Det är mycket viktigt att vi ger den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken djupare demokratiska rötter, och det borde inte endast gälla detta förnämliga parlament, utan också de nationella parlamenten.
Jag har varit noga med att försöka framträda framför de olika utskotten inom de nationella parlamenten vid bilaterala besök i medlemsstaterna.
Om någon bestrider de framsteg som vi har gjort i utvecklingen av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik borde de jämföra vad som hände under denna kris med vad som hände under inledningen till Gulfkriget i början av 1990-talet, eller hur vi hanterade Balkan från början till mitten av 1990-talet.
Vi kan inte ännu, som popsångare kanske skulle föreslå, " skryta över våra bedrifter ".
Men vi har viss anledning att vara litet stolta över de insatser som vi hittills har gjort.
Jag håller fullständigt med analysen i betänkandet av förutsättningarna för en framgångsrik insats när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Vi måste föra samman resurserna och instrumenten för alla EU: s aktörer: gemenskapen, rådet och medlemsstaterna.
Jag tvekar på att historien kommer att betrakta de nuvarande institutionella strukturerna som idealiska.
Jag vill inte säga det på ett mer bestämt sätt än så, men den höge representanten och jag har arbetat så hårt vi har kunnat för att få dessa strukturer att fungera så effektivt som möjligt.
Vad som kommer att hända i framtiden är upp till andra mäktigare människor än mig att bestämma.
Jag vill inte gå igenom alla de punkter där jag är enig med den ärade ledamoten när det gäller enskilda regionala och geografiska områden, inte minst för att Bukarest kallar.
Men jag vill betona en eller två punkter som han lade fram.
Jag skulle till exempel ha kunnat ge mig in i en eller två detaljerade utläggningar angående min enighet när det gäller Ryssland och Ukraina, före detta jugoslaviska republiken Makedonien, Balkan i allmänhet eller vikten av att återgå till Mitchellrapporten i Mellanöstern.
De två punkter som jag kortfattat skulle vilja nämna är de följande: för det första talar vi med rätta om vikten av att försöka se till att den internationella kampanjen mot terrorismen inte betraktas som en konflikt mellan väst - Europa och Nordamerika - och den islamiska världen.
Det är helt rätt att vi måste klargöra att detta inte är en konflikt mellan civilisationer.
Men vi har ett verkligt tillfälle och ansvar inom Europeiska unionen att använda Barcelonaprocessens mekanismer, att använda mekanismerna inom Europa-Medelhavspartnerskapet för att stärka förbindelserna mellan Europa och den islamiska världen.
Vi har ett verkligt tillfälle och ett verkligt ansvar att göra detta.
Jag hoppas att vi kommer att ta det tillvara.
Jag hoppas också att vi verkligen kommer att titta på våra förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd i detta hänseende.
Den andra punkt som jag vill ta upp från Broks inlägg och från betänkandet är helt enkelt denna: enligt min uppfattning måste vi försöka se till att vi kan använda denna kris för att öppna upp dörrar och fönster som förut har varit stängda.
Detta påverkar till exempel våra framtida förbindelser med Pakistan.
Det påverkar också, enligt min uppfattning, mycket tydligt våra förbindelser med Iran.
Jag tvekar inte alls på att iranierna menar allvar med att vilja etablera en bättre och djupare förbindelse mellan dem själva och Europeiska unionen.
Jag tvekar inte alls på att de menar allvar med att vilja förhandla fram ett handels- och samarbetsavtal med oss.
De vet mycket väl att alla avtal som sluts med oss kommer att innebära en dialog om mänskliga rättigheter och därmed relaterade frågor.
Men jag anser att de är seriösa samtalspartner och att det åligger oss att besvara deras förslag på ett så positivt sätt som möjligt.
När det gäller Afghanistan säger jag bara att jag ser fram emot - förr snarare än senare, hoppas jag - den tidpunkt när jag måste komma tillbaka till parlamentet och rådet och peka på de finansiella följderna för oss alla som kommer av de politiska löften och vädjanden som vi har gjort om Afghanistans framtid.
Det kommer att komma en viktig stund när vi varaktigt måste placera våra pengar och våra diplomatiska ansträngningar där våra övertygelser har funnits och borde fortsätta att finnas.
Slutligen skulle jag återigen vilja säga hur viktigt det är att vi mobiliserar alla våra institutioner, alla våra befogenheter, så effektivt som möjligt i strävan efter en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Det är ibland möjligt att underskatta det bidrag som kommissionen kan och vill göra inom området för GUSP.
Det finns en hel del som vi kan göra för att se till att GUSP utvecklas effektivt som ett sätt att återspegla Europas växande inflytande på den internationella politiska arenan.
Föredraganden har legat långt före sin tid genom att pressa oss att göra mer inom detta område.
Jag hoppas att vi kommer att leva upp till hans förväntningar under de kommande månaderna och åren.
