# ID: svediakorp-gov418820
# author: Lamy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,368
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
I initiativbetänkandet av Désir formuleras ett antal rekommendationer som inte står långt ifrån vårt sätt att ge oss i kast med WTO: s ministerkonferens i Doha.
Ni vill att utvecklingsländerna integreras i världshandeln: det är ett mål vi har gemensamt.
Ni betonar vikten av att man inom WTO behandlar allmänna intressen vid sidan av traditionella frågor om tillträde till marknader och tullsatser: vi delar dessa mål och anser i likhet med er att man måste styra de snabba ekonomiska förändringarna och globaliseringens verkningar.
Sanningen att säga har ett antal av era förslag i realiteten redan framskridit, framför allt när det gäller stöd genom tekniskt bistånd och råd avsedda för utvecklingsländerna inom förhandlingarna vid WTO.
Det är till exempel Europeiska unionen som står bakom AVS-ländernas center i Genève, i syfte att underlätta en samordning av deras ståndpunkter och därmed ett ökat inflytande för dessa länder inom WTO.
Det är Europeiska unionen som har insisterat på att mötena i Genève skall rationaliseras och att det skall bli lättare för de medlemmar som inte har en representation vid WTO att delta vid dessa möten.
Att jag tar dessa två exempel - och man skulle kunna tillägga de insatser som görs för att hjälpa ett antal länder att bli medlemmar, i Doha kommer t.ex. ett av de minst utvecklade länderna, ön Vanuatu, att bli medlem i WTO, förutom Kina och Taiwan - att jag tar dessa exempel är således inte för att säga att allting är perfekt och att det inte längre finns någonting kvar att göra, utan för att jag är mån om att debatten om reformförslagen utgår från en fullständig och aktuell beskrivning av den nuvarande situationen.
Tillåt mig att på denna punkt göra en liten rättelse av er motivering, herr Désir, när det gäller hormonbehandlat kött.
Tvärtemot vad som anges fördömdes inte unionen för att ha förbjudit användning av hormoner vid uppfödning av nötkreatur.
I samband med det här ärendet har WTO uttryckligen erkänt varje medlems rätt att fastställa sin egen skyddsnivå.
Att unionen fördömdes beror på att den då inte redogjorde för de vetenskapliga grunder som krävs för att rättfärdiga ett sådant förbud.
Några ytterligare nyanser, och kanske till och med små skillnader när det gäller era bedömningar och förslag.
Ni nämner den kris som hänger samman med demokratisk legitimitet, vilket också har tagits upp av flera talare.
Jag skriver inte under på grunden till denna kritik.
Systemet kan visserligen förbättras: det bör göras öppnare och utvecklingsländerna bör integreras på ett bättre sätt.
Det är för övrigt en stor utmaning när det gäller att förena vår dagordning som avser det " civila samhället " och vår dagordning som avser " bistånd ".
Ert betänkande vittnar dessutom om några av dessa svårigheter, eftersom ni på somliga områden både föreslår extern insyn och grundläggande sociala normer.
Men vi vet mycket väl att vi är lyhörda inför utvecklingsländernas ståndpunkter på dessa två områden och att detta i hög grad tvingar oss att dämpa våra ambitioner.
Vi själva befinner oss således inte alltid i en ställning som saknar alla former av motsägelser, och det återspeglas i ert betänkande.
Men att beskriva den nuvarande situationen som en allvarlig kris för den demokratiska legitimiteten tycks dock vara något överdrivet.
Såvitt jag vet har Marrakechavtalet inte bara godkänts av regeringarna i våra medlemsstater, utan också ratificerats av de nationella parlamenten såväl som av kammaren.
Marrakechavtalet har ratificerats av Europaparlamentet.
När det gäller påståendet att det endast är de rika länderna som fattar beslut inom WTO tror jag, om detta nu stämmer, att det förhållandet dämpas alltmer i en organisation som har flera än 140 medlemmar och där begränsade diskussionsgrupper är någonting oundvikligt i det dagliga arbetet.
Vi försöker se till att dessa grupper samlar både rika och fattiga länder och att de är representativa för olika geografiska områden och utvecklingsnivåer.
Det kan hända att dessa informella grupper underlättar samförstånd, men de fattar aldrig beslut, vilket vi är medvetna om.
Under de senaste veckorna har det pågått mängder av sådana förberedande möten: miniministermötet i Mexiko i slutet av augusti, mötet i Hanoi mellan européer och asiater i mitten av september, mötet i Nairobi mellan européer och afrikaner i mitten av oktober, APEC-ländernas möte förra helgen.
Och när det gäller förberedelsemetoden tror jag att lärdomen från Seattle har gett effekt och att de viktigaste parterna är fler och bättre informerade, i den bemärkelse ni syftar på.
När det gäller tvistlösning, en fråga som ni också har studerat, vill jag framföra tre synpunkter.
För det första får vi inte glömma bort att det främsta målet med tvistlösningsmekanismen är en effektiv och disciplinerad tillämpning av de åtaganden som har förhandlats fram i frihet och som har godtagits.
Detta är vad en WTO-medlem önskar uppnå då den använder sig av förfarandet för tvistlösning.
Vi är precis som ni motståndare till ett omedelbart genomförande och till handelssanktioner.
Det bör finnas utrymme för kommersiell kompensation.
Men för egen del skulle jag vara mer reserverad till förslaget att ersätta sanktioner med böter.
Jag fruktar att ekonomiska bestraffningar inte gör det möjligt att få bukt med obalansen mellan rika och fattiga länder, och att de till och med tillåter rika länder att på sätt och vis kosta på sig att bryta mot sina skyldigheter.
När det gäller insyn i panelernas arbete är vi i likhet med er positiva till att utfrågningarna av överprövningsorganens paneler offentliggörs.
Vi får oss emellan bara komma ihåg att utvecklingsländerna har mycket bestämda uppfattningar på den här punkten, vilka skiljer sig från våra.
När det gäller sambandet med andra regler i internationell rätt stämmer det att vi måste förstärka samstämmigheten och undvika konflikter mellan kommersiella och icke-kommersiella normer.
Detta bör göras på det fackområde som åtagandena i fråga gäller.
När det gäller frågan om en revidering av avtalet om immaterialrätter, vilken ni anser vara nödvändig, tror jag inte att man bör göra en genomgripande revidering.
Låt oss ta exemplet med tillgång till läkemedel eller möjligheten att ta patent på levande organismer: avtalet ger tillräckligt med handlingsfrihet för att man skall kunna inrätta ett system för immaterialrätter som motsvarar utvecklingsländernas intressen.
Det är WTO-medlemmarnas sak att tolka och klargöra denna flexibilitet, och vi anser att det vore bättre att föra en diskussion eller en förhandling om detta än att överlåta uppgiften till panelerna.
Det är vad som ligger bakom vår ståndpunkt i Genève, som jag påminde om under den föregående debatten.
Fru Auroi!
Frågan om immaterialrättsavtalets förenlighet med konventionen om biologisk mångfald är en av de punkter vi önskar klargöra i förhandlingarna.
När det gäller åtgärder som skall uppmana till respekt för grundläggande normer på arbetsrättsområdet håller vi med om, herr Désir, att man bör betona vikten av att stärka ILO.
Det är för övrigt skälet till att ert förslag att utforma ett multilateralt avtal inom WTO inte väcker vår entusiasm.
När det gäller åtgärder som skall uppmana till respekt för grundläggande sociala normer skulle jag vilja påpeka att man inte bör undergräva Internationella arbetsorganisationens inflytande.
Detta är inte en svag institution som bör utnyttja ett starkt WTO för att låna den energi som den saknar.
Vi måste tvärtom arbeta för att stärka Internationella arbetsorganisationens profil.
När det slutligen gäller frågan om att inrätta en parlamentarisk församling vid WTO - ett förslag som vi alltid har stött, vilket jag påminde om under den föregående debatten - vill jag kort avsluta med att säga att vi kommer att dra fördel av de riktlinjer som parlamentet har gett detta arbete, och till dem sällar sig ert initiativbetänkande, herr Désir.
Som eftermiddagens debatt har visat tror jag att kommissionens politiska linje, som rådet har godkänt och tillämpar, också stämmer överens med kammarens ståndpunkt.
