# ID: svediakorp-gov418810
# author: Désir (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,408
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
När vi övergick från GATT: s till WTO: s epok förändrades inte bara det multilaterala handelssystemets dimensioner, utan också dess karaktär.
Med WTO har handelsreglerna utvidgats till betydligt fler områden - tjänster, immaterialrätt, investeringar, regler om icke-tariffära hinder - som ofta inverkar på andra områden än handelsområdet.
Dessa regler har blivit riktiga discipliner försedda med en mekanism för tvistlösning som kan mynna ut i sanktioner.
Slutligen har utvidgningen till ständigt fler länder, en process som påbörjades inom ramen för GATT, medfört att medlemsländernas situation i hög grad varierar när det gäller internationell handel.
I dag tillämpas det multilaterala handelssystemets regler inte bara på de länder som står för huvudparten av världshandeln och inte bara på den femtedel av världsproduktionen som det handlas med över gränserna.
Dessa regler gäller även för varor och tjänster som aldrig kommer in i världshandeln.
Alla länder är berörda och deras interna regler påverkas, oavsett hur stor del de har i världshandeln.
Under de senaste åren har handelsavtalen också fått en allt större inverkan på andra internationella regler, såsom folkhälsa, miljö och sociala rättigheter.
WTO: s avtal och beslut har således ifrågasatt försiktighetsprincipen, miljöskyddet och tillgången till läkemedel.
Detta hänger dels samman med att vissa avtal är tvetydiga, såsom avtalet om immaterialrätt i fallet med läkemedel, men man kan också fundera över räckvidden av artikel 1 i allmänna tjänstehandelsavtalet när det gäller offentliga tjänster.
Det har dessutom tillkommit ett annat skäl att ifrågasätta det multilaterala handelssystemet: den mellanstatliga organisationen WTO: s demokratiska legitimitet vilar i princip på alla medlemmars lika deltagande, på det faktum att de alla är jämlika när det gäller att få ett ord med i laget.
Men i själva verket har ett stort antal utvecklingsländer marginaliserats på grund av WTO: s sätt att fungera, och har inte kunnat delta i arbetet med att utveckla avtal och beslut.
Bland medlemmarna finns det åtminstone 24 utvecklingsländer som inte har någon permanent delegation i Genève och många andra har endast mycket små delegationer för att följa de arbeten som berör dem.
Många utvecklingsländer saknar kunskap.
För utvecklingsländerna sammanfaller formfrågorna med sakfrågorna, eftersom reglerna och avtalen oftare återspeglar intressena hos de handelsmakter som har förhandlat fram dem sinsemellan - ibland i s.k. " green rooms " eller vid informella, alltför stängda samråd - än intressena hos alla medlemmar, framför allt de fattigaste länderna.
Efter Uruguayrundan har många utvecklingsländer förklarat att de inte kunde inse vidden av alla de rättsliga, administrativa och finansiella avtalen och avtalet om immaterialrätt, som de har undertecknat men inte hade varit med om att utarbeta.
Sex år efter det att WTO grundades kan följande generellt sett konstateras för utvecklingsländerna: marknaderna i norr har öppnats för dem i begränsad omfattning, det förekommer stora svårigheter att tillämpa avtalen och på grund av organisationens funktionssätt blir de ständigt marginaliserade.
Denna känsla blir självklart ännu starkare för de minst utvecklade länderna, som för 20 år sedan endast stod för 0,6 procent av den internationella handeln och i dag inte mer än 0,4 procent.
WTO är således fortfarande en organisation som domineras av handelsmakterna, som för en politik som framför allt gynnar dem själva.
Två år efter Seattle genomgår det multilaterala handelssystemet dessutom en kris när det gäller demokratisk legitimitet, vilket beror på tre omständigheter: världshandelns ojämlika följdverkningar och marginaliseringen av en del av medlemmarna; att vissa av WTO: s regler har fått ett övertag över andra viktiga principer, även på internationell nivå, och slutligen att det saknas öppenhet och insyn och att parlamentet och samhället inte är tillräckligt integrerat i Världshandelsorganisationens arbete.
WTO har börjat medge att det krävs reformer.
Men detta har ännu inte tagit sig uttryck i nödvändiga förändringar.
Som ni vet, herr kommissionär, har vårt utskott således med bred majoritet - 48 röster mot 5 och 1 nedlagd röst - antagit ett betänkande som framför allt präglas av en rad konkreta förslag, fördelade på fyra omfattande avsnitt.
För det första är alla medlemmars lika och effektiva deltagande avgörande om det multilaterala handelssystemet skall kunna få en ny inriktning.
Detta förutsätter en förstärkning av det tekniska stödet.
Kommissionen har redan vidtagit ett visst antal åtgärder, och vi vill uppmuntra till att man framhärdar i den riktningen.
Men vi föreslår att man går längre.
Ett förslag är att man skall finansiera, på grundval av ett bidrag som står i proportion till varje WTO-medlems andel i världshandeln, en fond eller en utökad budget för organisationen, som gör det möjligt för varje medlemsland att ha en representation i Genève.
Vi föreslår att man ger stöd till regionala grupperingar, vilket redan görs för framför allt AVS-länderna, men också att man bör gå längre: att man inrättar en verklig intern öppenhet; att man gör det möjligt för länder utan representationer att få snabba rapporter från mötena och förslag till avtal, i väntan på att samtliga medlemmar får en representation; att man reglerar de s.k. " informella " samråden för att ge alla länder som önskar möjlighet att delta genom att offentliggöra dagordningen i förväg, och att man ser till att man snabbt ger behöriga instanser redogörelser för de preliminära beslut som ibland utarbetas.
Vi föreslår också att systemet för tvistlösning reformeras, eftersom det alltid råder en viss ojämlikhet beroende på de olika medlemsländernas marknadsinflytande, på ett sådant sätt att det blir möjligt för de små länderna, dvs. de länder som står för en liten del av världshandeln, att under vissa förhållanden utnyttja finansiella kompensationer.
För det andra, öppenheten mot samhället och extern insyn.
Ur den synvinkeln verkar det finnas mycket att göra för att nå den nivå som gäller inom andra organisationer, där icke-statliga organisationer har beviljats observatörsstatus.
Vi anser att själva förfarandet för tvistlösning skulle kunna vara offentligt, eftersom det är ett rättsligt förfarande, i likhet med förhandlingarna i en domstol.
För det tredje: den parlamentariska kontrollen (detta togs upp under den tidigare debatten), både på ett nationellt och på ett europeiskt plan, men också genom ett rådgivande parlamentariskt forum vid WTO.
När det gäller Europeiska unionen föreslår vi en reform av artikel 133, att 133-kommittén öppnas och att Europaparlamentet måste ge sitt samtycke till handelsavtal.
För det fjärde: balansen mellan internationella normer och upprättande av nya förbindelser mellan WTO och andra internationella organisationer.
Vi föreslår att alla andra multilaterala organisationer - Internationella arbetsorganisationen, Världshälsoorganisationen, osv. skall få observatörsstatus i WTO och att tvistlösningsorganet systematiskt tar hänsyn till deras ståndpunkter när det föreligger en risk för konflikt mellan handelsreglerna och övriga regler.
Vi anser att Europeiska unionen bör försvara en verklig rangordning av internationella normer, dvs. att vi bör erkänna att affärsrätten, handelsrätten, inte får slå ut principer för miljöskydd, folkhälsa och respekt för arbetstagares sociala rättigheter.
Det är ILO: s och enbart ILO: s uppgift att besluta om det finns anledning att vidta vedergällningsåtgärder och införa handelssanktioner mot ett land, det är inte en sak för Världshandelsorganisationen.
Däremot anser jag att Världshandelsorganisationen bör åta sig att följa de beslut som eventuellt fattas av ILO på det här området.
Herr talman!
Jag skall avsluta med att säga att handelspolitiken, som är ett av unionens äldsta politikområden och det äldsta av de utrikespolitiska områdena, självklart sätter ekonomiska intressen på spel, men att den också säger mycket, \ ~ eller snarare att Europeiska unionen genom denna handelspolitik säger mycket om sin syn på morgondagens värld och förbindelserna mellan nord och syd, om sin uppfattning om fördelningen mellan det som bör höra till marknaden och det som samhällena bör fortsätta att låta andra principer styra, t.ex. solidariteten.
Handelspolitiken bör således förmedla Europeiska unionens grundläggande värden och mål.
De mål som Europeiska unionen bör sätta i centrum anser vi därför är en rättvis och opartisk handel, ett demokratiserat multilateralt system och ett reformerat WTO.
