# ID: svediakorp-gov418797
# author: Della Vedova (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 635
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru rådsordförande, herr kommissionär!
Den internationella handeln befinner sig i kris.
Uppskattningar från det italienska utrikespolitiska institutet säger att under 2001 kommer tillväxten att bli enbart 2 procent jämfört med en tillväxt på 13 procent under 2000.
Jag tror att det skulle vara dags att fundera på en reformering av WTO, fundera på legitimiteten och öppenheten i beslutsfattandet så att vi inte tappar bort den enda viktiga uppgift som WTO har, dvs. att utvidga de internationella handelsförbindelserna.
Därför får Doha inte bli ett misslyckande: det får inte misslyckats om vi skall kunna få till stånd en stadig utveckling av handelsförbindelserna på internationell nivå under de kommande åren.
Ansvaret för om Doha skall bli ett misslyckande eller om det skall kunna förvandlas till en framgång åvilar Europa och övriga utvecklade länder.
På det allmänna planet tror jag vi måste ta hänsyn till ett par faktorer, ett par frågeställningar.
Vi måste framför allt - detta är min personliga åsikt - överge tanken på ömsesidighet till varje pris.
Att rasera alla hinder för handelsutbytet, även om det sker unilateralt, är inte att ge upp utan det är beslut som får långsiktiga konsekvenser, framför allt i ekonomiskt hänseende.
Kommissionär Lamy skall ha all heder av att ha agerat i enlighet med detta genom sitt initiativ Everything but arms, även om vi måste förklara för de europeiska medborgarna att det initiativet, som har fått ett positivt bemötande, innebär att för bananerna faller importtullarna definitivt 2009, om tio år - en geologisk tidsepok i många avseenden - och vi måste också förklara varför.
Ett annat av de problem som vi måste försöka lösa är försöken att belasta mötet i Doha med en alltför omfattande dagordning.
Jag upprepar: WTO har en specifik uppgift, vi får inte överbelasta Doha och WTO i vår vilja att på något sätt i samband med det mötet lösa en hel serie världsproblem som stör oss i dag.
En del av de ståndpunkter som framförts när det gäller miljön, hälsan och regler för arbetslivet hjälper oss inte att försvara oss mot anklagelserna att de avancerade länderna och Europa vill utnyttja en utvidgning av dagordningen som ett instrument för att nå protektionistiska syften.
Jag tror att det ligger mycket i det som man säger i vissa utvecklingsländer, nämligen att alla dessa issues som är så politically correct, i verkligheten har till syfte att bromsa ett öppnande av våra marknader för varor som i första hand kommer från de mindre utvecklade länderna.
Så till jordbruksfrågan: jag tror att vi snarast måste komma till slutet på denna kurragömmalek, detta spel mellan Europa och Förenta staterna, där man i väntan på att någon skall ta första steget och sänka skyddet för jordbruket bibehåller höga tulltariffer och stöd till jordbruksproduktionen som är oförenliga med en avreglering av handeln inom denna sektor som, vilket redan har påpekats, är en av de sektorer som skulle kunna få de största positiva effekterna för utvecklingsländerna.
I Europa ger vi ett bidrag på en dollar om dagen för varje ko - och detta är ingen kvalitativt högtstående nötboskap, det är våra galna kor - samtidigt som det finns en miljard trehundratusen människor som lever på mindre än en dollar om dagen.
Om vi verkligen vill att WTO, att Doha skall bli en framgång, så är det när det gäller dessa frågor som vi måste handla modigt och, jag upprepar, överge principen om " ömsesidighet till varje pris ".
Unilaterala lättnader när det gäller den internationella handeln får positiva effekter framför allt för den som är modig nog att genomföra dem.
