# ID: svediakorp-gov418778
# author: Tsatsos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 271
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Detta parlament har inte utfärdat någon förklaring i vilken vi inte uttrycker vår tro på demokrati, öppenhet och effektivitet.
Det är mycket bra, men fullständigt otillräckligt.
Den sortens allmänna principer blir påtagliga och verkliga först när de genomsyrar hela Europeiska unionens organisationsstruktur.
Just av den anledningen måste vi välkomna Jacques Poos resolutionsförslag.
Det rör sig om en av de viktigaste texter som Europaparlamentet har behandlat.
Föredraganden visar att det såväl på demokratinivå som på effektivitetsnivå går att göra mycket även utan att ändra i fördragen, genom att helt enkelt följa dem bättre.
Mot bakgrund av betänkandet önskar jag påpeka följande grundläggande saker: för det första att rådets struktur nu är så invecklad, med 27 organisatoriska underavdelningar, att dess arbete blir uppsplittrat.
Man inriktar sig på enskilda träd, men ser sällan skogen.
Rådet (allmänna frågor) måste sammanträda oftare, det är sant, men ministrarna måste närvara, inte bara i Bryssel, utan om möjligt även på sammanträdena.
För att rådet skall fungera krävs dessutom att de nationella förvaltningarna och regeringarna anpassar sig till den europeiska institutionella mentaliteten och planeringsmetoden.
När det gäller rådets förbindelser med Europaparlamentet är det riktigt att antalet närvarodagar måste öka; å andra sidan förutsätter inte öppenhet och rådets ordförandes personliga närvaro i parlamentet nödvändigtvis en ändring av fördragen.
Jag konstaterar slutligen att Europafrågan har mångdubblat arbetsbördan och att den kräver mångdubbla ansträngningar.
För att effektivisera sina insatser bör rådets medlemmar göra en rimlig uppdelning mellan sina nationella och europeiska plikter.
