# ID: svediakorp-gov418777
# author: Gil-Robles Gil-Delgado (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 437
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Det betänkande vi debatterar i dag är ett intelligent och förtjänstfullt försök från vår kollega Poos att reformera rådet utan att ändra i fördragen.
Jag gratulerar föredraganden till hans ansträngningar även om jag inte kan dela hans optimism.
Jag tror inte heller att denna minireform kan lösa problemen med rådet, och jag ser tyvärr inte heller någon politisk vilja att ta itu med reformen.
Jag hoppas att jag har fel och min kollega Poos har rätt.
Herr talman!
Rådets (allmänna frågor) storhetstid är över och det förefaller mig vara orealistiskt att tro att Europeiska rådet är berett att återlämna de befogenheter som det har tagit ifrån rådet (allmänna frågor).
Den europeiska politiken är inte längre extern politik, utan medlemsstaternas interna politik och det går inte att reservera de viktiga besluten till utrikesministrarna.
De har tillräckligt att göra med utrikespolitiken och den gemensamma säkerheten.
Den institutionella triangeln är fortfarande absolut nödvändig för att unionen skall fungera bra, under förutsättning att var och en av dess komponenter allt eftersom anpassar sig till de nya omständigheterna.
I rådets fall är situationen så allvarlig att funktionsstörningarna endast kan avhjälpas med: a) att erkänna Europeiska rådets utslagsgivande roll, b) att ge rådet (allmänna frågor) uppgiften att väl förbereda besluten till Europeiska rådet, så att de inte skjuts över på de nationella förvaltningarna och c) att organisera alla de olika råden i ett sammanfogat system och på ett effektivt sätt.
Denna effektivitet kan inte uppnås om man inte överger systemet med ett ordförandeskap som roterar varje halvår, som vid det här laget är föråldrat, och ersätter det med ett ordförandeskap som är mer varaktigt.
Om det politiska agerandet skall vara effektivt kan man inte byta prioriteringar var sjätte månad.
Min grupp lade fram den här frågan i debatten i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik även om vi inte insisterade på den här punkten av respekt för betänkandets fokusering.
Förtjänsten med vår kollega Poos betänkande är just att det innehåller förslag till minimala reformer av rådet, som gör det möjligt att inleda en process där rådet reformerar sig självt, något som blir allt mer nödvändigt.
Det skulle glädja mig om åtminstone detta mål kan uppnås.
Vi skulle alla tjäna på det, till och med dem av oss som anser att rådet endast kan reformeras med hjälp av konventmetoden, eftersom förändringarna måste vara mycket mer djupgående.
