# ID: svediakorp-gov418770
# author: Frassoni (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 276
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Under ett sammanträde i lördags fick jag tillfälle att lyssna på den nye assistenten till en viktig minister som beskrev, med den nyomvändes hela uppriktighet, sin första erfarenhet av ett ministerråd och beskrev det som ett slags cirkus där alla talar, men ingen lyssnar eller försöker nå en kompromiss.
Vi är överens med föredraganden och instämmer i största delen av de förslag som framförts och därför tänker jag utnyttja min tid till att framföra två budskap från vår grupp, framför allt till rådet.
Det första budskapet är att även om rådet i morgon skulle godkänna samtliga våra förslag så skulle vi ändå inte kunna råda bot på de grundläggande demokratiska obalanserna och vi skulle inte kunna stoppa den mellanstatliga avdriften.
Enbart genom att förstärka kommissionen och parlamentet och ta bort rådets möjlighet till veto skulle vi verkligen kunna nå framsteg på vägen mot demokrati och en effektivare union.
Mitt andra budskap är en uppmaning att fundera på det som kommissionär Barnier har sagt: trots de positiva inslagen och det belgiska ordförandeskapets ansträngningar så är det för närvarande omöjligt att reformera rådet utan en grundläggande diskussion bland medlemmarna om vad rådet självt borde vara.
Jag är övertygad om att inte samtliga unionens medlemsstater har samma uppfattning om rådets framtid och därför uppmanar jag verkligen ordförandeskapet att göra denna diskussion om framtiden till sin och se till att det läggs fram konkreta förslag som kan göra det möjligt att ta konkreta initiativ som tillåter oss att gå snabbare fram på den väg som beskrivits av Poos, i avvaktan på en mer omfattande reform.
