# ID: svediakorp-gov418766
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,458
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar ledamöter, fru ordförande!
Jag skulle i min tur vilja säga att kommissionen i mycket hög grad håller med om analysen i detta utmärkta betänkande när det gäller rådets funktionsbrister.
För egen del är jag inte förvånad över att denna analys är utmärkt, med hänsyn till den erfarenhet och sakkunskap som ni, minister Poos, har förvärvat under de senaste åren och nu använder i Europaparlamentets tjänst.
Efter denna första allmänna bedömning vill jag säga att kommissionen också stöder de reformer som ni föreslår för rådet.
Att omstrukturera rådet till ett välordnat och effektivt organ ligger i hela Europeiska unionens intresse.
Ert betänkande innehåller ett stort antal förslag och synpunkter som vi har framfört tidigare, framför allt i den nyligen offentliggjorda vitboken om styrelseformerna i EU.
Dessa reformalternativ blir särskilt intressanta eftersom de kan genomföras utan att fördragen behöver ändras, vilket ni själv påpekade.
Fru ordförande, mina damer och herrar ledamöter!
När jag uttrycker mig på det här sättet om rådet vill jag säga att jag självklart anser att varje institution är oberoende och i första hand själv bär ansvaret för sina egna reformer.
Samtidigt vet vi att alla institutioner har ett intresse av att helheten fungerar bra.
Det är i den andan och inom de ramarna som jag vill framföra Europeiska kommissionens uppfattning av en annan institution, dvs. ministerrådet.
I debatten om unionens framtid måste vi visserligen utreda den institutionella strukturen noggrant, varje institutions roll och de ändringar som bör göras i fördraget för att unionen verkligen skall få en både mer demokratisk och effektivare institutionell ram.
Därför anser jag, minister Poos, att ert betänkande är en mycket viktig beståndsdel och att den kommer att berika den stora debatt som nu inleds om unionens institutionella ram, dess effektivitet och demokratiska legitimitet.
Den debatt om dessa mer grundläggande reformer som kommer att pågå fram till 2004 får emellertid inte tjäna som alibi för att nu vägra att anta de reformer som rådet redan i dag kan genomföra utan fördragsändringar.
Att göra rådets funktionssätt så effektivt som möjligt är för övrigt ett av de mål som fastställs i vitboken.
När det gäller analysen av konstaterade funktionsbrister och därmed de reformer som bör genomföras finns det - förutom meningsskiljaktigheter som kan framföras om vissa detaljer - en viss samstämmighet mellan det betänkande som ni lägger fram, minister Poos, vitboken och även, vilket ni erinrade om, fru minister, Trumpf-Piris-rapporten från rådets generalsekretariat.
De praktiska slutsatserna i denna rapport godkändes i stor utsträckning av Europeiska rådet i Helsingfors och har till stor del införlivats i rådets interna arbetsordning.
Det är varje institutions befogenhet och skyldighet - det vill jag än en gång påpeka - att ständigt utreda den egna organisationens effektivitet.
Detta har kommissionen gjort genom att anta denna vitbok och lägga fram den administrativa reform som min kollega Neil Kinnock ansvarar för.
Det verkar som om rådet en dag måste göra detsamma, precis som Europaparlamentet, och kommissionen kommer självklart att stödja dessa både institutioner i det arbetet.
I det här sammanhanget vill jag påminna om att Europeiska rådet i Göteborg gav rådets generalsekreterare i uppdrag att lägga fram mer ingående förslag med denna innebörd inför mötet i Laeken.
Mina damer och herrar ledamöter!
Jag vill betona, dock utan att gå in på varje enskilt förslag i ert betänkande, Poos, att det framför allt krävs politisk vilja om man skall lyckas genomföra detta utvärderings- och förbättringsarbete.
Det är uppenbart att denna vilja måste komma till uttryck både inom medlemsstaternas regeringar och inom våra institutioner.
Åtminstone två punkter förtjänar en särskild uppmärksamhet: å ena sidan begreppet det lagstiftande rådet och å andra sidan rollen för rådet " allmänna frågor ".
Mina damer och herrar!
Vi har sett att Poos-betänkandet skiljer på tre funktioner som fullgörs av rådet: en lagstiftande funktion, en verkställande funktion och en funktion som politisk samordnare.
Av detta framgår tydligt - också på den punkten stöder kommissionen er - att rådet bör organiseras på olika sätt beroende på inom vilken av dessa tre ramar rådet agerar.
Det lagstiftande rådet bör således agera i full öppenhet, med öppna debatter och offentliga omröstningar.
Antalet rådskonstellationer är sannolikt alltför stort, men det är framför allt bristen på samordning mellan dessa konstellationer som gör att den maktgren som det lagstiftande rådet är utan tvekan har det mycket svårare att samordna sina olika beslut, till skillnad från Europaparlamentet, där varje slutgiltigt beslut fattas i plenum.
Denna situation manar till en särskild diskussion om viljan att redan vid första behandlingen gynna ett samförstånd mellan parlamentet och rådet - något som nämns i ert betänkande - vilket bör ske inom ramen för medbeslutandeförfarandet.
Herr Poos!
Kommissionen delar till fullo denna vilja att få till stånd snabba överenskommelser.
Samtidigt måste man undvika att detta sker till nackdel för samstämmigheten mellan de texter som kommissionen föreslår.
Fördragen har gett kommissionen exklusiv initiativrätt och ansvaret för att se till det gemensamma intresset.
Vår önskan är därför att parlamentets och rådets vilja att nå fram till en överenskommelse redan vid första behandlingen garanterar att kommissionen förblir fullt delaktig i alla aspekter som rör innehåll och förfarande, så att de antagna texternas samstämmighet kan garanteras.
Tillåt mig påminna om att kommissionen har beviljats exklusiv befogenhet att bedöma respekten för det gemensamma intresset i det här skedet av medbeslutandeförfarandet.
Minister Poos!
Ni har också rätt när ni i betänkandet framhåller att det är funktionssättet för rådet (allmänna frågor) som egentligen står i debattens centrum.
Det är i själva verket mycket svårt att under en enda dags möte per månad fatta beslut som rör alla frågor om unionens utrikespolitik - inklusive de frågor som rör säkerhetspolitiken, bibehållandet av unionens gemensamma institutionella struktur samt alla övergripande och institutionella frågor (såsom den senaste förordningen om tillgång till handlingar och samordningen av unionens gensvar på de tragiska händelserna den 11 september) och slutligen samordningen av de olika politikområdena.
Kommissionen har tillräckligt mycket insikt för att inse hur skiftande de frågor är som behandlas av rådet (allmänna frågor), eftersom vi ibland måste företrädas av flera kommissionärer under sådana möten.
Vi delar därför er uppfattning, herr föredragande: de olika rådskonstellationerna behöver en central samordningsinstans, och för närvarande är det mycket svårt för rådet (allmänna frågor) att ansvara för den uppgiften.
Man bör således undvika, i brist på någon annan samordnande formation, att rådet (allmänna frågor) i realiteten blir ett slags råd för utrikesministrarna.
Bör man inrätta ett nytt allmänt råd, bestående av de ministrar som har en samordningsfunktion inom sina regeringar och som förses med den politiska auktoritet som krävs, vilket ni föreslår?
Detta skulle under alla omständigheter frigöra Europeiska rådet från dess skiljedomsuppgifter och politiska samordning, så att det verkligen kan ägna sig åt sin egentliga uppgift att ge unionen politiska impulser och riktlinjer.
Men som ni själv erkänner väcker ett sådant råd en hel rad frågor av politisk art, och i vissa medlemsstater t.o.m. konstitutionella frågor, framför allt de som leds av en koalitionsregering.
Herr talman, fru ordförande, mina damer och herrar!
Jag skulle helt enkelt än en gång vilja tacka minister Poos för det viktiga, utmärkta och mycket heltäckande arbete som han har utfört och för de värdefulla förslagen i hans betänkande.
Uppriktigt sagt anser jag inte att det är kommissionens roll att reagera på enskilda detaljer om rådets funktionssätt, eftersom var och en av våra institutioner är, det vill jag upprepa, naturligt självständiga när det handlar om funktion.
Men det utgör inget hinder för att bedriva mer övergripande, tabubefriade diskussioner, och då återanvänder jag det ord som premiärminister Verhofstadt använde i förmiddags, då han apropå den stora debatten och Laeken-förklaringen hävdade att ingen fråga får tabubeläggas.
Frågan om att förbättra det gemensamma arbetet, framför allt i lagstiftningsfrågor, är därför inte heller tabubelagd längre.
Kommissionen vill också säga att den har intresse av att arbeta med ett effektivt råd och att man har hörsammat de två budskap som finns i detta initiativbetänkande, dvs. att man måste garantera ett samstämmigt agerande och en viss nivå när det gäller antalet företrädare med politiska befogenheter i rådets beslutsprocess.
Jag tackar er för det.
