# ID: svediakorp-gov418764
# author: Poos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 640
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Jag är mycket smickrad av att kunna lägga fram detta betänkande om reformen av rådet i närvaro av rådets och kommissionens företrädare.
Detta initiativbetänkande rör faktiskt inte bara rådet.
Det rör även Europaparlamentet och kommissionen, som är lika berörda av att den institutionella triangeln fungerar väl, att den är effektiv och sammanhängande.
I en utvidgad union måste gemenskapens institutioner ofrånkomligen förbättra kapaciteten att fatta beslut och öka reaktionsförmågan.
För er föredragande är det inget insiderbrott att konstatera att rådet i dag är den institution som fungerar sämst.
Detta är allvarligt med tanke på att denna institution, som har både verkställande och lagstiftande befogenhet, har förblivit Europeiska unionens viktigaste maktcentrum, trots fördragsändringarna.
Rådet har förlorat en stor del av sin effektivitet.
I mitt betänkande finner ni en lång lista över orsakerna till dessa funktionsbrister.
Jag stöder mig på förberedande arbeten, varav vissa inleddes av rådet för tre eller fyra år sedan.
Men sedan dess har det inte gjorts någonting, samtidigt som andra förberedande arbeten har utarbetats av tidigare aktörer på den internationella arenan, och de är inte de minst betydelsefulla, jag kan framför allt nämna Jacques Delors arbetsgrupp Notre Europe (Vårt Europa).
En av de funktionsbrister som bör nämnas är den oegentliga institutionella utvecklingen, vars främsta offer är gemenskapsmetoden och med den kommissionen.
Europeiska rådets ökade makt kombinerat med det allmänna rådets svaghet har återupprättat den mellanstatliga metoden för beslutsförberedelse.
Med de kretsar som förbereder toppmötena har en metod återkommit som påminner om 1800-talets hemliga diplomati.
Med minitoppmötena, såsom mötet i Gent, har det återuppstått en tendens att bilda directoires (ledningsgrupper), en dröm som vissa inte har övergett sedan Fouchetplanen från 1960-talet.
För att komma tillrätta med denna oegentliga utveckling förordar föredraganden att vi återvänder till fördraget, varken mer eller mindre.
Låt oss be Europeiska rådet att inte ägna sig åt detaljfrågor och att inte dra till sig - likt en gigantisk dammsugare - alla viktiga beslut.
Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket.
Ännu värre är att Europeiska rådet har blivit en blockeringsfaktor i det institutionella systemet.
Ingen vågar längre fatta beslut.
Allt förläggs till toppmötet.
Europeiska rådet borde begränsa sig till att förse den europeiska politiken med allmänna riktlinjer, vilket fördraget föreskriver.
Låt oss uppvärdera rådet (allmänna frågor) genom att ge det befogenhet att lösa konflikter mellan de olika rådskonstellationerna och se till att besluten hänger ihop.
För att nå dit får det endast finnas en enda väg för beslutsförberedelse, och denna enda väg för beslutsförberedelse skulle också kunna gynna Europeiska rådet.
Låt oss kräva att ministrarna i rådet (allmänna frågor) inte hanterar europeiska frågor vid ett enda kort möte per månad, då varken antalet närvarande ministrar eller de materiella förutsättningarna möjliggör grundliga överläggningar om de frågor som står på dagordningen.
I resolutionsförslaget presenteras en rad praktiska förslag som alla kan tillämpas omedelbart utan att fördraget behöver ändras.
Innan jag avslutar skulle jag vilja uppmärksamma kollegerna på förslagen om ett förbättrat samarbete mellan rådet och Europaparlamentet.
De rör ministernärvaron vid viktiga möten såväl som att lagstiftningsförfarandet bör påskyndas redan vid första behandlingen.
När det gäller öppenhet och insyn hoppas jag att Europaparlamentet och rådet kommer att följa förslaget från utskottet för konstitutionella frågor, dvs. att rådet skall vara offentligt då det sammanträder i lagstiftningsärenden.
Detta fordrar givetvis en följdriktig omorganisation av dagordningen och sammanträdesdisciplinen.
Ett råd som sammanträder offentligt när det agerar som lagstiftare skulle medborgarna därmed kunna uppfatta som en andra lagstiftande kammare, en funktion som rådet faktiskt redan har i dag.
