# ID: svediakorp-gov418749
# author: Korakas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 583
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Diskussionen om de statistiska territoriella enheterna (NUTS) är ingen teknisk diskussion med statistiskt innehåll, eftersom regionalstatistiken och klassificeringen av regioner enligt NUTS-systemet utgör en fast referensaxel vid analys av regionernas socioekonomiska utveckling, men även vid fastställande av de områden som är berättigade till stöd ur strukturfonderna.
Ett av de största problem som dyker upp är att fullständigt icke-homogena ekonomisk-politiska enheter används som grundval vid urval och behandling av statistiska uppgifter.
Det är naturligtvis ingen tillfällighet, och förhållandet blir ännu mer misstänkt om det sätts i samband med det faktum, vilket man med rätta betonar även i betänkandet, att kommissionen tillämpar kriterierna för införlivande av en region i NUTS I, II och III " på ett rätt så flexibelt sätt ", efter eget godtycke och efter situationens " behov ".
Det är kännetecknande att man vid fördelningen av finansiering till mål 2 använder den administrativa enheten av typen NUTS III, ett faktum som innebär att halva unionens befolkning stöds, vilket i sin tur leder till att finansieringen till mindre utvecklade regioner - för vilka finansieringen antas vara avsedd - minskar drastiskt.
Under perioden 1994-1999 (det andra Delorspaketet) erhöll 51 procent av EU: s befolkning stöd.
Av den andelen motsvarade bara 25 procent mål 1, som finansierar regioner av typen NUTS II.
Av dessa 25 procent, slutligen, avsåg 16,4 procent mål 2.
De rika länderna erhöll därigenom, tack vare användningen av små administrativa enheter (NUTS III), ett betydande stöd, vilket ledde till en kraftig snedvridning av regionalpolitiken.
Det är i slutändan återigen de rika länderna som gynnas, i det att de suger upp en stor del av de under alla omständigheter snålt tilltagna och otillräckliga anslag som beviljas inom ramen för strukturfonderna.
Vissa länder gynnas särskilt, eftersom de administrativa enheterna av typen NUTS III är mycket små vid en jämförelse med andra länder.
I Grekland, till exempel, har en sådan administrativ enhet (ett län) en area på 2 950 kvadratmeter, i Portugal 3 162 kvadratmeter och i Tyskland bara 758 kvadratmeter.
Allt detta framhäver ännu en gång de brister, orättvisor och oregelbundenheter, men även det hyckleri, som finns i EU: s regionalpolitik, eftersom en stor del av de anslag som beviljas för strukturstöd " återanvänds " och återgår till de mer utvecklade medlemsstaterna, vilket avsevärt begränsar möjligheten att bedriva en nationell utvecklingspolitik, som av tvång måste ligga inom ramarna för gemenskapens trånga och felsydda " kostymer ".
Följden av detta förhållande är inte bara att det uppreklamerade målet att minska skillnaderna mellan de fattigare och de rikare regionerna inte uppnås, utan även, vilket bekräftas av uppgifterna, med Grekland som dystert exempel, att skillnaderna hela tiden växer, inte bara mellan medlemsstaterna, mellan nord och syd, utan även mellan regionerna inom själva medlemsstaterna.
Det enda man har lyckats åstadkomma är att döva samveten och skapa mekanismer som främjar de stora monopolistiska intressena, som har dragit mycket stor nytta av gemenskapsprogrammen.
Trots att föredraganden i sitt betänkande inte går så långt som vi skulle ha önskat, berör hon åtminstone ganska många av de allvarliga problem som finns, och vi kommer därför att rösta för betänkandet.
Betänkande (A5-0360 / 2001) av Weiler
