# ID: svediakorp-gov418730
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,136
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, herr rådsordförande, ärade ledamöter!
Jag vill bara göra ett par kommentarer i anslutning till denna debatt som har visat på en stor enighet, inte bara mellan ordförandeskapet och kommissionen, utan inom hela parlamentet.
Jag vill bara ta upp ett par frågor som jag tycker verkar oavslutade.
För det första: många har pekat på problemet med hjälp åt flyktingarna, inte minst ordförande Poettering.
Låt mig säga att vi har beslutat om att omedelbart avsätta 315 miljoner euro. men problemet nu, i detta ögonblick, är tyvärr inte finansieringen utan de enorma svårigheterna när det gäller att få fram hjälpen till de hjälpbehövande.
Vi arbetar tillsammans med icke-statliga organisationer, via många olika kanaler.
Jag upprepar: pengarna finns, vi har gjort konkreta avsättningar som är tillräckligt stora.
När det blir behov av mer kommer vi att komma hit för att begära det, för att diskutera det tillsammans.
Just nu är det svårigheterna att få dessa hjälpoperationer att fungera som är aktuella.
Låt mig så ta upp en annan fråga.
Flera olika talare - Tajani och många andra - har kopplat samman detta viktiga faktum att världen delats i två läger med frågan om freden i Palestina.
Detta är ett problem av grundläggande betydelse och här vill jag säga - till Tajani och till andra som yttrat sig - att det som har kallats " planen för återuppbyggnad av Palestina " är en plan som vi är väl medvetna om.
Jag har talat flera gånger med minister Peres om detta, vi vet mycket väl att den väg vi måste gå är att vidta åtgärder inom vissa områden: vatten, energi, infrastrukturer och den industriella återuppbyggnaden.
Detta är vår skyldighet och de palestinska och israeliska medborgarna vet att kommissionen arbetar i den riktningen.
Så fort de politiska förhållandena tillåter det, kommer vi att vara på plats för att mobilisera de nödvändiga resurserna.
Men jag tror blotta vetskapen om att vi arbetar konkret och att vi alla är bereda att arbeta tillsammans kan stödja fredsprocessen.
Premiärminister Verhofstadt underströk dessutom besluten inom det rättsliga området och när det gäller kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Jag ansluter mig till hans ord, men se upp!
Här har vi fattat beslut: antingen omsätter vi dem i konkret handling, eller så förlorar vi all trovärdighet.
De behöriga ministrarna bör med andra ord öka takten när det gäller att tillämpa dessa beslut, i annat fall kommer de att antas i samband med toppmötet.
En annan fråga gällde konventet.
Det har funnits en bred enighet om styrelsen, om den exekutiva strukturen, om alla dessa aspekter.
Men jag vill ändå understryka en punkt som minister Verhofstadt berörde och som gäller varaktigheten.
Detta parlament, denna kommission har styrt och följt konventets födelse: nu måste de följa arbetet och de måste följa slutsatserna, dvs. arbetet måste vara avslutat innan valkampanjen inför valen till Europaparlamentet tar sin början.
Detta är inte en konstlad tidsfrist, utan den är allvarligt menad.
(Applåder) Många har under debattens gång återkommit till problemet med gemenskapens arbetsmetoder.
Låt mig här bara upprepa en åskådlig bild som Duff gav.
Hon sade: i och med att de två tornen föll, så föll också den politiska meningen med de tre skilda institutionella pelarna som skapades i Maastricht.
Jag tror detta är en allvarlig läxa, precis och konkret.
Duff har lyckats fånga den politiska andemeningen i kommissionens ansträngning att komma fram till gemensam handling inom unionen genom att tillämpa gemenskapens arbetsmetod, den enda effektiva, för att garantera de åtgärder som vidtas.
En annan fråga som har berörts av samtliga är problemet med reformeringen av institutionerna.
Kommissionen och parlamentet arbetar konkret med denna fråga: vi har mötts, vi har hjälpt varandra.
Jag tror att vi gör framsteg - svåruppnådda framsteg - i vårt gemensamma arbete.
Vi har ännu inte kommit fram till målet men vi arbetar vidare med konkreta saker för att få kött på benen, som man säger.
Jag skulle här vilja understryka - även om jag inte vill uppehålla mig vid rådets inre organisation - att våra reformer inte kommer att kunna bli så effektiva som krävs om de inte åtföljs av en reform också av rådets arbetssätt.
(Applåder)
Jag säger inte detta för att lägga mig i, utan för att understryka effektiviteten.
Vi måste snabbt komma ifrån oklarheterna och komma fram till ett styrelseskick som är öppnare, mer ansvarsfyllt och mer demokratiskt.
Kommissionen har redan tagit upp denna fråga i sin vitbok och vi förväntar oss att kunna föra en dialog med rådet, tillsammans med parlamentet.
När det gäller ekonomin har alla understrukit problemet att omsätta besluten från Lissabon i handling.
Detta är emellertid en fråga där vi, mellan de generella beslut som fattades och genomförandet av besluten under de olika råd som därefter följde, har haft enorma svårigheter: det gäller avregleringen och marknadernas reformering, det gäller ansträngningarna att få fart på förnyelsearbetet och att skapa allt från ett gemensamt område till gemenskapspatent, områden där vi har drabbats av förseningar som fortfarande är mycket kännbara.
Vår ekonomi blir dynamisk enbart om vi kan göra något åt detta.
Till slut tog vi beslut - och här var Gent ett mycket viktigt framsteg - om att låta eurons födelse åtföljas av de oundvikliga laterala åtgärderna som en inre marknad för gränsöverskridande banktjänster.
I denna fråga har vi engagerat oss, och det är en punkt av absolut grundläggande betydelse.
Slutligen en sista synpunkt när det gäller konventet.
Här skulle jag vilja återge Maij-Weggens kommentar om hur konventet bäst skall definieras: vi kan inte, som några har gjort, betrakta konventet som ett organ enbart för rådfrågning.
Det får inte vara ett organ som i slutändan ger råd, avslutar frågan och sedan tar avstånd från sina egna råd.
Vi håller på att ge konventet maximal öppenhet, men även största möjliga demokratiska legitimitet och därför väntar vi oss starka och viktiga resultat från konventet.
Låt mig slutligen säga att konventets blotta existens är en fläkt av frisk luft i diplomatins diskreta och slutna rum.
Demokratin får sitt syre, sin livsluft, genom öppenheten och ansvarstagande, och därför stöder kommissionen kraftfullt att konventets arbete öppnas för alla, så att en dialog mellan oss inbördes och mellan oss och de europeiska medborgarna äntligen kan komma i gång.
(Applåder)
