# ID: svediakorp-gov418714
# author: Van den Berg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 595
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle gärna vilja säga något för den socialdemokratiska gruppens räkning angående tre utrikesfrågor, och börja med Mellanöstern.
Ett nytt bottenläge nåddes i och med mordet på Israels minister för turism.
Därefter gick Israel in i autonoma palestinska områden och det var naturligtvis en oacceptabel kränkning.
Helt riktigt uppmanar vi nu tillsammans till ett omedelbart tillbakadragande.
Samtidigt hör vi från Sharons talesmän å ena sidan och den palestinska myndighetens å den andra ständigt den tröttsamma retoriken av svartvitt tänkande.
Den andra parten bär hela ansvaret, de är skyldiga till allt.
Sharons representant låter nästan påskina att de stridsvagnar som tränger in i de palestinska områdena är en sorts fredsduvor.
Å andra sidan lägger Hannah Ashrawi all skuld på Israel.
Ingen av dessa båda lämnar något utrymme för omsorg eller tar ett steg mot en gemensam lösning.
Just nu finns det tydligen inget utrymme för att återgå till Oslo-avtalet, att återgå till den Mitchell-rapport som lagts fram.
Staterna runt omkring spelar naturligtvis också en roll: jag tänker på Jordanien, Egypten, Syrien, Saudiarabien.
Det är mycket viktiga aktörer, vilka också ofta missbrukat den palestinska frågan för att hålla fienderna utanför dörren men egentligen inte gjort något.
Nu finns det utrymme för EU, kommissionen och rådet, att tillsammans med USA ta ett nytt mycket obrukligt steg och helt enkelt kombinera vår ekonomiska makt, vår diplomatiska makt, vårt FN-ansvar och vår militära makt och säga: vi lägger fram ett nytt hårt fredsförslag.
Vi kan som världsgemenskap inte, med tanke på 11 september, längre acceptera den här nedåtgående spiralen.
Genom att vi är väl placerade i Europa kan vi också med intensiv diplomati få länderna i Mellanöstern så långt att de deltar i fredsavtalet.
Vi har pengar.
Vi har handel.
Vi har FN.
Vi har medel i området.
Vi kan verkligen betyda mycket där.
Jag skulle nu alltså säga att vi måste agera ganska hårdhänt åt båda håll, eftersom vi nu måste lägga fram ett sådant förslag.
Herr talman!
Det var min första plädering.
Min andra plädering gäller Afghanistan.
Vi i den socialdemokratiska gruppen står helt och hållet bakom FN-resolutionen, vilken är mycket tydlig.
Spåra upp och ta oss an både gärningsmän och sponsorer och de länder som ligger bakom men även se till att vi klarar oss ur det hela.
I Afghanistan agerar EU inte militärt.
Det faller under andra organs ansvar: FN och Nato.
Vi är dock det organ som har den diplomatiska styrkan att sammanföra de länder i området som spelar en enormt viktig roll, Indien, Pakistan och Iran, så att de tillsammans med oss och USA ger utrymme för de olika parterna i Afghanistan.
Det stora problemet med Afghanistan är att vi varken med den nordliga alliansen eller med några andra får någon lösning.
Det har historien lärt oss.
Vad vi behöver är en konferens, var som helst i området, med de olika krafterna och då tänker jag främst på samhällskrafterna, kvinnoorganisationer, de samhällskrafter som tillsammans skall ge form åt en ny bred regering, i nödfall i exil, i nödfall som ett första steg.
Det är dock den politiska väg vi måste ta.
Det är enda sättet att få bort Taliban.
Det är enda sättet att få tag på Bin Ladin.
