# ID: svediakorp-gov418702
# author: Wurtz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 647
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande!
Mellan Europeiska rådets extra möte den 21 september och toppmötet i Gent den 19 oktober har fyra veckor förflutit som har varit fullspäckade med händelser av strategisk betydelse.
Vilka analyser gör de 15 medlemsstaterna?
Förra månaden gav de sitt stöd till ett riktat motdrag som under tiden har förvandlats till ett verkligt krig, med alla dess följder i form av förstörelse, civila offer och förtvivlade människor som kastas ut på landsflyktens vägar.
Upprepade bombmissar har raserat en flyktingförläggning, ett sjukhus, ett bostadskvarter och till och med Norra alliansens befästningar.
För varje dag som går döljer man ännu lite mer det slutgiltiga målet för operationerna, som intensifieras mot bakgrund av en oklar strategi som kan ge svindel.
Protesterna tilltar, kritikerna blir allt fler och missmodet breder ut sig, även bland övertygade anhängare och de allierade som inte kan kringgås i en viktig kamp mot terrorismen.
Vart är vi på väg?
Tror vi uppriktigt att vi genom att gå den här vägen kommer att nå framgång i den oundvikliga kampen för att neutralisera dessa brottsliga nätverk och beröva dem den jordmån där de växer och utvecklas?
Hur bedömer Europeiska rådet denna minst sagt oroväckande utveckling, framför allt efter meddelandet att amerikanska trupper inom kort kommer att landa på afghansk mark, strax före ramadan och nu när vintern närmar sig?
Nåväl, Europeiska rådet - jag citerar - " bekräftar sitt starkaste stöd till de militära insatserna och konstaterar att dessa riktade insatser ligger i linje med slutsatserna från Europeiska rådets extra möte den 21 september i år. "
Det skulle således inte finnas något att anmärka på ...
Den här attityden gör mig besviken och oroar mig, eftersom den i princip sätter Europa ur spel under en period då det finns stora förväntningar på Europa, ett politiskt och inte ett militärt Europa, ett Europa som visserligen är solidariskt med Förenta staterna när det gäller att spåra terroristernas nätverk, men utan att för den skull behöva ge ett ovillkorligt stöd till Washingtons ensidiga beslut.
Under den period som föregick tragedin den 11 september hade Europeiska unionen trots allt börjat skapa sig en existens på den internationella arenan.
I Mellanöstern, i Makedonien och vid konferensen i Durban om rasism har Europeiska unionen haft förmågan att sätta sin prägel på händelsernas gång.
På samma sätt förhöll det sig efter attentaten, när Europa stödde den mest realistiska och ansvarstagande strömningen inom Bushadministrationen, och därmed bidrog till att man övergav det skrämmande begreppet korståg till förmån för uppbyggnaden av en världsomspännande koalition, som har en dimension av aldrig tidigare skådat slag.
Sedan de militära insatserna inleddes verkar Europeiska unionen tyvärr ha drabbats av krampanfall.
Med det nya världsläget har unionens ingripande dock aktualiserats mer än någonsin, när det gäller de ytterst viktiga frågor som står i centrum för den allvarliga kris som drabbat världen, framför allt i fråga om vad som står på spel i Mellanöstern.
Verhofstadt tog upp detta med ett par ord, Prodi återkom till det och i Europeiska rådets kommuniké påpekas med rätta att respekten för FN: s resolutioner är en förutsättning för en varaktig lösning på denna konflikt: de amerikanska ledarna tycks själva nu vara överens om att Sharons politik vidmakthåller våldets onda cirkel och utgör ett grundläggande hinder för fred.
Det är således dags att tala klarspråk innan man förlorar kontrollen över maskineriet och på så sätt erbjuder en ny chans till dem som fiskar i grumliga vatten.
Ingen har bättre förutsättningar än Europa när det gäller att återge hopp till fredens krafter i den här regionen.
I mina ögon bör detta vara vår främsta ambition i dag.
