# ID: svediakorp-gov418700
# author: Cox (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 796
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Liksom andra kolleger har gjort i dag skulle jag vilja börja med att nämna den händelse som utgör en milstolpe i Nordirland.
Det kontrollerade överlämnandet av IRA-vapen har varit en nödvändig handling som har krävts under en avsevärd tidsperiod.
Det skulle ha inträffat för länge sedan, men nu när det har inträffat är det mycket välkommet.
Det har särskilt sedan den 11 september varit allt mer oundvikligt att en sådan handling skulle äga rum.
Jag hoppas att det utgör en ny gryning, en pånyttfödelse, en renässans för fredsprocessen i Nordirland, och att alla de politiska aktörerna nu kommer att ta till vara på detta tillfälle för att förankra freden och låta den slå rot i detta avtals institutioner.
Jag sällar mig till de som i dag har begärt att alla institutionerna, på tydligaste sätt, skall välkomna det som har ägt rum på Europeiska unionens vägnar.
Jag skulle vilja säga till premiärminister Verhofstadt, med tanke på rådets möte i Gent, att min grupp ger sitt fulla stöd till de mycket klara och otvetydiga garantier ni har gett om vår totala solidaritet med USA.
Det är en viktig solidaritetshandling, och en viktig utgångspunkt.
Jag upprepar på min grupps vägnar att vi stöder detta fullständigt.
Att jag inte utvecklar detta vidare beror på att det finns en eller två frågor som jag skulle vilja ta upp med er, herr talman.
Vi har särskilt fört en rätt så lång diskussion om den möjliga humanitära krisen.
För områden som ligger inom talibanernas kontroll kan vi förstås inte klandra världssamfundet för talibanernas ovilja att engagera sig inom FN, icke-statliga organisationer och så vidare.
Men jag skulle vilja vet vilka specifika initiativ vi nu tar, i egenskap av europeisk union, med vårt åtagande när det gäller resurser inom detta område, för att uppmana Pakistan att tillgängliggöra större utrymme för flyktingar.
Jag förstår att svårigheterna är enorma.
Jag förstår att de redan har två miljoner eller fler afghaner inom sitt territorium, men kan vi inte, med vår finansiella och organisatoriska kapacitet, försäkra dessa myndigheter om att de, om gränserna öppnas för att hantera denna kris, inte kommer att lämnas ensamma eller behöva stå för alla kostnader själva?
Jag skulle vilja ta upp frågan om ministerrådets roll när det gäller uppföljningen av handlingsplanen för att bekämpa terrorismen.
Jag noterar särskilt det strategiska ledarskap som ni erbjöd via rådet vid det extra sammanträdet den 21 september.
Där lade ni fram en tydlig vädjan till institutionerna att ta tillfället tillvara och agera.
Jag gratulerar här kommissionen till att den tog Europeiska rådet på orden och för att den med osedvanlig snabbhet lägger fram en omfattande åtgärd för att frysa terroristorganisationernas tillgångar.
Jag kan tala om för er här i parlamentet att inom 24 timmar från det att vi tagit del av detta, och med förbehållet att vi skulle se över det under parlamentets livstid, tog också vi tillfället i akt.
Det hade aldrig tidigare inträffat inom den europeiska lagstiftningen.
Det var då med visst beklagande som man konstaterade att om det fanns en försening var det bland era " linjechefer " från Europeiska rådet till ministerrådet.
Jag har ett antal frågor: Vad gör rådet när det gäller att frysa tillgångar?
Men jag har en viktig fråga angående detta.
Kan ni förklara för mig, herr premiärminister, vad detta säger om styrelsekvaliteten inom Europeiska unionen?
Rådet finns trots allt för att ge en strategisk ledning.
Ni gjorde det, och kommissionen och parlamentet följde efter.
Frågan är: Varför följde inte ministerrådet efter med samma iver?
Jag skulle vilja ställa en annan fråga om konventet.
Premiärministern har förklarat för oss att kandidatländerna kommer att delta.
Jag välkomnar verkligen det.
Jag vill be premiärministern att, mot bakgrund av avtalet i Helsingfors, förtydliga att alla kandidatländer kommer att behandlas likvärdigt.
Gäller denna inbjudan även Turkiet?
Det är viktigt att Turkiet inkluderas, på grundval av de principer som klargjordes i Helsingfors.
Jag vet att Turkiet inte är en förhandlande stat, men i Helsingfors fastställde man en tydlig princip för lika behandling av kandidatländer.
Vad kommer vi sammanfattningsvis att göra när det gäller Pakistan och det humanitära biståndet?
Vad säger oss exemplet med att frysa tillgångar om ledarskapets ganska så illa fungerande kvalitet?
Kommer Turkiet att delta i denna process?
Det gläder mig slutligen att se att kommissionens ordförande och den tjänstgörande ordföranden, åtminstone i dag, delar en plattform i Europaparlamentet.
