# ID: svediakorp-gov418670
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,739
# sentences: 80
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag vill först och främst tacka föredraganden för hennes utmärkta och mycket seriösa arbete om ansvarsfrihet i samband med Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 1999, som var det år denna kommission trädde i tjänst.
Detta innebär att jag känner mig särskilt ansvarig för de fyra sista månaderna av detta år.
Blak nämnde att parlamentet tjänat mycket på att denna ansvarsfrihet har fördröjts.
Jag tror att detta stämmer, men man bör notera att kommissionen känner sig lika nöjd med resultatet.
Detta är som en bra kärlekshistoria - det är alltid värt att vänta på den.
Men det var fel att fördröjningen hade särskilt att göra med att man höll tillbaka information i strid mot avtalet mellan kommissionen och parlamentet.
Huvudskälet till fördröjningen var att de interna revisorernas rapport inte var klar, och inte heller kunde bli klar, eftersom vi på båda sidor ansåg det vara nödvändigt, och en god idé, att vidga dess räckvidd för att därmed få en seriös och grundlig undersökning om hur man kan hantera metoden för utvecklingssamarbete.
Vi har alltså löst problem som sträckt sig bortom vad som normalt behandlas under ansvarsfrihetsförfarandet, och vi kan gratulera varandra till detta i kväll.
En kommentar till Bösch rörande Elfenbenskusten - vi fick full ersättning, trots att det hade skett en militärkupp!
Vi ansatte dem hårt.
Vi höll fast vid det som jag nämnde för parlamentet: Att vi ville upprätthålla en inställning om nolltolerans, och den nya militärdiktaturen i Elfenbenskusten godtog sina skyldigheter inom ramen för tidsfristen.
Under min tid som kommissionär har vi hittills inte varit med om något fall där vi inte lyckats få ut full ersättning, när resultaten av revisionen pekade på behovet av detta.
Vårt samarbete genom Europeiska utvecklingsfonden har fortsatt att växa, samtidigt som stödet från andra stora biståndsgivare för utvecklingsländerna, och i synnerhet för de minst utvecklade länderna, har fortsatta att minska.
Fonderna utgör en allt viktigare finansieringskälla för dessa länder, så vi är naturligtvis skyldiga att inför dem, och våra skattebetalare i Europa, använda dessa resurser så effektivt som möjligt.
På samma sätt bör kommissionen se till att bekräfta att betalningsmottagarna gör allt de kan för att förbättra sin egen förmåga i samband med en effektiv budget- och finansförvaltning.
Detta har utgjort en viktig fråga under ansvarsfrihetsförfarandet, och man har lyckats att koncentrera sig på ett viktigt område inom utvecklingssamarbetet.
Frågan om sund ekonomisk förvaltning i samband med finansiellt stöd, tror jag förstås bättre som ett resultat av det arbete som utförs av revisionsrättens och kommissionens interna revisorer i samarbete med olika ansvariga tjänsteenheter inom kommissionen.
Jag ser inget behov av att ändra Cotonouavtalet för att återspegla detta.
Jag är säker på att det finns ett tydligt samförstånd mellan kommissionen, revisionsrätten och parlamentet om vilken väg man skall ta, och i synnerhet om vikten av finansiellt stöd.
Detta är ett viktigt instrument för att förbättra stabiliteten och den ekonomiska förvaltningen.
Genom att göra detta i samarbete med andra stora biståndsgivare, och på ett sätt som betonar mottagarlandets ansvar, kan vi spela en mycket viktig roll.
Jag är djupt tacksam mot parlamentet, för att man förstått denna inställning för denna budgetperiod.
Vi måste fortsätta att göra detta.
Det finns ingen annan biståndsgivare som kan eller är beredd att möta denna utmaning på samma sätt som vi.
Vi kan naturligtvis inte låtsas om att vi inte ser fallen av korruption eller försummelse i samband med förvaltningen av offentliga medel, och jag kan försäkra er att vi kommer att fortsätta vår politik om nolltolerans mot bedrägeri och korruption.
Men vi måste vara medvetna om att förbättringen av de finansiella kontrollsystemen i dessa länder, är en process som kommer att ta lång tid.
Man måste tackla detta problem på ett realistiskt sätt.
Vi måste bedöma riskerna för varje enskild åtgärd som vi vidtar när det rör finansiering ur Europeiska utvecklingsfonden, och försöka att få en tydlig förståelse av dessa risker.
De måste grundas på ett gemensamt förhållningssätt med de övriga biståndsgivarna.
Ett förhållningssätt som bara tillämpas av kommissionen skulle vara orealistiskt.
Det måste grundas på utvecklingen av inre ansvarighet.
Samarbetet med de övriga biståndsgivarna på detta område är bättre än någonsin.
Vi behöver alla förbättringar, och dessa kan absolut komma till stånd genom ett bättre samarbete.
Detta omfattar ansvarsfriheten för 1999, och resultatet för 2000 är på många sätt mer uppmuntrande.
Ett av huvudsyftena med reformeringen av förvaltningen av gemenskapens yttre biståndsprogram, är naturligtvis att drastiskt minska klyftan mellan åtaganden och betalningar.
Kommissionen har genomfört åtgärder sedan i maj i fjol, för att tackla detta problem.
Vi har, t.ex., gått vidare med avslutningen - när detta varit möjligt - av gamla och vilande åtaganden, och vi lade också fram förslag om en s.k. " solnedgångsklausul " för att begränsa den tidsperiod under vilken medel som tilldelats en åtgärd kan tas i anspråk.
Vi har därför anledning att tro att situationen kommer att förbättras steg för steg.
I förhållande till den långsamma betalningstakten, visar de siffror som redan finns tillgängliga att betalningarna under 2000 ökade från 1,27 miljarder euro till 1,55 miljarder euro.
Det råder fortfarande en oerhörd tröghet i samband med betalningarna, när det gäller sättet på vilket dessa siffror förändras.
Vi har ökat den totala volymen av vår verksamhet inom detta område, och detta är någonting som gradvis kommer att visa sig som ett resultat av en allt större aktivitet år från år.
Detta är, naturligtvis, den utmaning vi står inför.
Jag har vid flera tillfällen sagt att bristen på heltäckande uppgifter om vår verksamhet verkligen är pinsam.
Vi har gjort vissa framsteg mot effektivare förvaltningsinformationssystem.
Jag vet att parlamentet, i synnerhet utskottet för utveckling och samarbete, vill att vi skall komma framåt på detta område, och vi gör vårt bästa.
Det finns emellertid fortfarande mycket att göra, och vi är mycket medvetna om behovet av att gå vidare med reformeringen av förvaltningen av våra program.
Vi är särskilt intresserade av att decentraliseringsprocessen - eller delegeringen till delegationer, som jag föredrar att kalla det - utvecklas på ett friktionsfritt sätt.
Kommissionen har bett om att få anställa fler, men det antal som krävs har beräknats på ett mycket återhållsamt sätt, och vi behöver varje enskild tjänst.
Jag hoppas därför att parlamentet, genom sina beslut om budgeten för 2002, kommer att stödja våra initiativ i detta sammanhang.
Det var uppmuntrande att lyssna på Casaca i detta hänseende.
Jag tackar er för ert entusiastiska stöd och hoppas att ni kan få igenom detta.
Vi är fast beslutna att se till att decentraliseringen inte bara helt enkelt slutar med att man från Bryssel till delegationerna exporterar de problem som orsakas av otillräckliga personalresurser.
Detta är allvarligt.
Man uttrycker oro i resolutionen om den procentuella andel av kontrakten genom Europeiska utvecklingsfonden som går till företag från AVS-länderna, och man uppmanar kommissionen att öka andelen från ca 25 procent till 40 procent på fem år.
AVS-länderna får en mycket högre procentuell andel av kontrakten inom ramen för Europeiska utvecklingsfonden, än från nästan alla övriga större biståndsgivare.
Man bör inte glömma bort detta.
AVS-företagen drar redan nytta av en avsevärd marginal genom preferenssystemet i fall då anbuden tekniskt sett är likvärdiga.
Om kommissionen skall kunna tillämpa ett öppet och rättvist anbudssystem, kan den inte ta hänsyn till någon form av bestämda kvoter som skulle vara diskriminerande gentemot europeiska företag, och som skulle strida mot WTO: s bestämmelser.
Vi delar emellertid parlamentets politiska syfte att maximera nyttan av vårt bistånd till de lokala ekonomierna, i synnerhet där det finns en tekniskt kompetent och välstrukturerad privat sektor.
Jag vill betona det nya investeringsanslaget - en del av Cotonouavtalet - på 2,2 miljarder euro, som utformats för att främja framväxten av denna verksamhet i våra partnerländer.
Detta är ett sätt på vilket de kan förbättra sin ställning i just detta hänseende.
Vi har redan fastställt detta som ett område inom vilket vi bör gå vidare.
Jag är angelägen om att försäkra parlamentet att kommissionen är i färd med att förbättra sina övervakningsförfaranden i samband med uppföljningen av revisionen.
Detta är en viktig del av reformeringen av kommissionens ekonomiska förvaltning och kontroll.
Vi planerar också att genomföra förbättringar i samband med presentationen av redovisningen, som ett gensvar på revisionsrättens kommentarer.
Vi är beredda att föra ett direkt samtal för att komma fram till hur man gör detta på bästa sätt.
Jag kommer att säga några ord om punkterna i resolutionen som hänvisar till överföringen av dokument som omfattas av sekretess.
Det är mycket viktigt att man tar hänsyn till denna typ av dokument och att man tillämpar korrekta förfaranden i samband med överföring.
Förfarandet för ansvarsfrihet för 1999, visade att ramavtalet tillhandahåller en effektiv och tillfredsställande ram för samarbete mellan kommissionen och parlamentet.
Det vi diskuterar i kväll handlar om att följa dessa bestämmelser.
Jag vill göra detta fullkomligt klart.
Detta ramavtal tillämpades för första gången under 1999 års ansvarsfrihetsförfarande.
Kommissionen försökte att tillämpa avtalet på ett fullständigt och lojalt sätt under hela detta förfarande.
Kommissionen anser att ramavtalet har visat sig vara en effektiv mekanism, av vilket en fördel är att det gör det möjligt för parlamentet att erhålla förtrolig och liknande information.
Förståelsen för utvecklingsbiståndets betydelse verkar bli allt större, eftersom vi förstår allt mer om frågor som har att göra med globalisering.
Och mot bakgrund av de händelser som nyligen inträffade, har vi bättre börjat förstå verkligheten bakom och det akuta behovet av det ömsesidiga beroendet i världen.
Vi kan inte agera på egen hand.
Utmaningen i samband med att minska fattigdomen är en fråga för hela det internationella samfundet, och tillsammans med andra delar vi på ramen för tillhandahållande av bistånd och för bedömning av resultat.
