# ID: svediakorp-gov418654
# author: Smet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 325
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill först och främst tacka fru Hautala men samtidigt säga: det bästa är ofta det godas fiende.
De två ändringsförslag som lagts fram av Hautala har förorsakat många svårigheter, för de ger många personer, som ändå inte tyckte att detta direktiv var tillfredsställande, ett argument för att rösta emot ett flertal saker.
Och med vetskap om att man måste uppnå 314 röster borde man egentligen ha varit förståndigare.
Att få igenom den nuvarande kompromissen är mycket viktigare än att lägga fram era två kompletterande ändringsförslag.
Det vill jag säga tydligt till er; det har varit en dålig strategi.
Den andra punkten, och då vänder jag mig till kommissionen.
Redan 1993 sammanställde jag ett kungligt dekret i mitt land, där jag ålade företagen att årligen utarbeta en rapport om jämställdhet för män och kvinnor i det egna företaget.
Detta kungliga dekret går längre än vad som står i den förevarande texten, med tanke på att den förevarande texten bara ger en stimulans till företagen medan jag gjorde det obligatoriskt.
Jag måste säga er, fru kommissionär, att om ni vill att detta skall ge resultat, då måste mycket mer till än vad som nu är fallet.
Det krävs överläggningar med arbetsmarknadens parter, och man måste komma överens med dem om att bestämmelserna i lagarna och direktiven skall tillämpas.
För det är inte lagstiftaren som är vårt stora problem.
Lagstiftaren omsätter troget det som står i de europeiska direktiven, ibland för sent, men det sker.
Vårt stora problem är tillämpningen på fältet, och den ligger i händerna på arbetsmarknadens partner.
För fackföreningarna och för arbetsgivarna är lika lön, likabehandling och vad det nu kan vara som gäller kvinnor aldrig någonting som prioriteras.
Jag anser att kommissionen och medlemsstaterna borde lägga tyngdpunkten på detta.
