# ID: svediakorp-gov418646
# author: Fraisse (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 528
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Jag skulle till att börja med vilja tacka Hautala för hennes kontinuerliga ansträngning, före sommaren men även i dag, för att hon vill ha ett strukturerat förslag från kommissionen och inte glömmer att erinra om att vissa direktiv behövs - exempelvis lika ersättning, moderskapsskydd och nu också erkännande av trakasserier, och slutligen möjligheten att förena yrkes- och familjeliv.
Tack, fru Hautala, för att ni utfört detta arbete som var allt annat än enkelt.
Jag skulle nu vilja förklara varför jag stöder ändringsförslaget från Hautala tillsammans med den liberala gruppen.
Kommissionen vill naturligtvis erkänna pappornas rätt att ta hand om sina barn.
Man rekommenderar självfallet att de arbetstagare som tar hand om sina barn skall skyddas.
Men varför sluta där?
Vi måste nu erkänna, och det är innebörden i vårt ändringsförslag, att det kan förekomma brist på likabehandling, dvs. diskriminering, för pappor när de vill ta hand om sina barn.
Varför gick inte utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor så långt?
Jag förstår det inte för egen del, och jag skulle önska att vi i morgon kunde vara lite mer rimliga.
För vad kan det leda till?
Inte bara ett processlystet sinne, såsom Lulling tror, utan helt enkelt det bästa erkännandet av att vi kvinnor, men även männen, måste kunna ha både ett familjeliv och ett arbetsliv.
Om vi inte kan åstadkomma båda kommer vi inte att gå vidare in i nästa sekel, såsom Laan just sagt.
Ändringsförslaget förefaller därför bara vara en möjlighet att utveckla denna rättighet för papporna, något som vi också vill ha och erkänna.
Jag tycker därför det är viktigt att stödja detta ändringsförslag.
Nu skulle jag också vilja betona flera nya punkter i dessa förslag till ändringsförslag.
Dels införandet av antagandet, det är mycket viktigt och helt nytt, och vi måste bedöma det.
Sedan vill jag säga att min grupp stöder behovet av att fastställa positiva åtgärder.
Man får inte nöja sig med att hänvisa till detta längre fram, de måste fastställas exakt och det är vad som gjorts, eftersom det kommer att innebära ett verkligt juridiskt instrument.
Jag tror också att man måste stödja möjligheten för föreningar och organisationer att inleda sådana förfaranden.
Vi erkänner därmed att det inte bara kommer att finnas individer gentemot en rättighet eller förfaranden, utan även organisationer som kan stödja dessa individer.
Även om det är bra och vi kan glädjas åt att arbetstagarnas företrädare kan skyddas om de stöder dem som utsätts för diskriminering, är det kanske synd att skyddet för eventuella vittnen avskaffats, dvs. att människor som kan vittna om trakasserier eller diskriminering som vissa personer utsätts för inte längre skyddas.
Jag beklagar det för min del, även om vi inte lämnat något ändringsförslag inför morgondagen.
Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Det var de punkter som jag för min grupps räkning vill stödja.
Tack.
